Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själf vädja för den dömde till konungens nåd; och en annan yttring af
samma stämning torde vara att finna i det redan anmärkta anlitandet
af straff utanför lagboken. Bland dessa straff märkes allt oftare
fän-gelset. Det ålägges vanligen för smärre förbrytelser, såsom t. ex.
äre-röriga ord och slagsmål, men stundom ock i svårare fall, ehuru då alltid
med någon särskild straffskärpning.1 Då nu likväl fängelserna på platsen
egentligen voro afsedda blott för rannsakningsfångar och dessas antal
rätt ofta torde hafva upptagit utrymmet, fann sig rätten, såsom vi sett,
stundom nödsakad att destinera de dömda till arbetsplatser, hvilka icke
voro fängelser. Verkliga sådana funnos väl vid denna tid i hufvudstaden
knappast flera än två. Det ena fanns fortfarande i tornet »Tre kronor»
i slottet. Här förvarades alltjämt fångar af skilda slag. Förrän
Arnold Johan Messenius 1626 fördes till Nöteborg hade han i två år suttit
här inspärrad.2 Men äfven för mera vanliga fångar anlitades det. När
guldsmedssvennen Elias Holtgren midsommarsnatten 1622 under ett
slagsmål å Volmarsön i misshugg ihjälstack elfvaårige gossen Specht, »rycktes»
djurvaktaren med Elias, tog knifven ifrån honom och förde honom med
en båt till slottet, där han strax, efter ståthållarens befallning, »blef
insatt och i Tangelset förvarat». Detta fängelses vid denna tid vanliga
namn angifves i 1624 års tänkebok för den 12 maj, då däruti
omför-mäles, att J. Brun, som anklagats för dråp, åter igen skulle sättas »i
fängelse på Smidiegårdern. — Det andra af ifrågavarande båda fängelser
var stadens och fanns i rådhuset. När mål emot häktade uppskjutas,
sättas de under tiden »i stadens fängelse»; och på klagan af Arendt
skräddare sättes Christoffer Lutenist d. 4 okt. 1623 i detta fängelse »för
sin ogudaktighets skull». En ganska målande beskrifning öfver hur det
kunde tillgå här gifves oss af protokollet för den 25 okt. sistnämnda år.
Denna dag, heter det nämligen, »blef Jägare-Brita utaf fängelset
uppkallad, hvilken anklagade Johan Fisch, att han i Fängelset hafver stött
och spjärnat henne, så att det är befruktandes, att det fostret, som hon
går med, missgår henne. Och hvar det sker, skyller hon ingen annan
därför än Johan, helst efter han sköt henne mot sängebrädet, och sedan
slog han henne med ett vedträ brun och blå. Johan svarade, att hon
stod på en fjärding oeh såg ut genom fönstret, där hennes man gaf
1 För underlåtenhet att uppenbara en kamrats plan att desertera dömes t. ex.
soldaten Per Gudmunsson den 7 dec. 1622 af Svea Hofrätt att till straff slås i halsjärn
och arbeta år och dag vid konungens slott och fäste. — Riksarkivet. Jfr Hagströmer,
anf. st. s. 117—118.
2 Vi påminna om faderns Johan Messenii ord i sin rimkrönika om sonen, hvars
fångenskap gjorde honom sådan sorg, att han »för gråt skull» ej mer kunde tala därom:
»Mig tröstar den ärliga man,
som honom har under sin hand
och nådeligen mot honom gör,
som det sig med en fånge bör:
Hendrich Månsson ståthållar där
berömvärd och hans husfru kjär;
Gud gifve dem efter min bön
i himmelen en evig lön!»
Yttrandet torde bevisa godt för behandlingen af denne unge fånge. Joh. Messenii
rimkrönika om Finland och dess inbyggare, Helsingfors 1865, s. 65.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
