Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redan 1550 hade nämligen i London inrättats ett korrektionshus*
däruti skulle upptagas kringstrykare, liderliga kvinnor och lättingar; i
Amsterdam hade 1588, i Lybeck 1613 och i Hamburg 1615 upprättats
tukthus, samtliga efter samma grundtyp. Öfverensstämmelsen mellan
dem förklaras enklast af det för dem alla gemensamma syftet. I
tukthuset i Hamburg skulle enligt därför utfärdade förordning intagas »die
Armen und Nothdtirftigen, die ihre Kost nicht verdienen können, weil
sie keine Mittel noch Wege dafur haben, oder aber wegen ihres faulen
Fleisches nichts thun sondern gehen lieber betteln; dann die Zuchtlinge,
welche von selber nichts gutes thun wollen, Gottes und sein heiliges
Wort missbrauchen und verachten, den Eltern und der lieben Obrigkeit
ungehorsam, in allerlei Unzucht, Hiebstahl, in Fressen und Saufen, in
Summa, in allerlei Sund und Schand wie das wilde Yieh dahin lebet,
und wo ihnen bei Zeiten nicht geholfen wiirde, einem anderen wohl gar
in die Hände kommen und gerathen möchten.»1 Således: fattiga stackare,
lättingar, vanartiga och liderliga personer, i synnerhet de unga ibland
dem eller med andra ord: hufvudsakligen sådana, hvilka ännu icke
genom svårare brott ställt sig utom rättsordningen men igenom utarmade
villkor samt ett osedligt och dåligt lefverne ingåfvo farhåga för djupare
fall, därest de icke i uppfostrande och tuktande syfte omhändertogos och
höllos till arbete. Det var en människovänlig önskan att om möjligt
rädda de vilseförda, hvilken vid denna tid öfverallt i Europa uppförde
»tukthus» och »korrektionsanstalter».
Att Gustaf II Adolf skulle finna sådana åtgärder tilltalande, är lätt
att förstå för enhvar, som rätt uppfattat hans ädla och sant
människovänliga personlighet. Vi hafva ock redan nämnt, huru han genom 1624
års konstitution »mot tiggare och tidstjufvar» sökte för hela riket bringa
till stånd ett helt system af dylika anstalter. Men om än planen rätt
länge af regeringen blef vidhållen, bragtes den dock aldrig till
verkställighet. Landets ansträngningar för den yttre politiken strandsatte
den inre.
För konungen har det dock stått klart, att åtminstone beträffande
Stockholm något måste göras. I juni 1621 skrifver han till ståthållaren
därstädes Gabriel Oxenstierna1 2 att, ehuru Stockholms kyrkoherdes
lägenhet och ställe nu på någon tid »hafver vacerad», så hade dock den
inkomst, honom till årligt uppehälle af kronan deputerats, af andra
upp-burits och till äfventyrs blifvit använd på personer, »som därför ganska
ringa eller ock alls ingen tjänst gjort hafver»; därför heter det, »befalle
Vi eder nådeligen, att I därom grannligen rannsake af hvad befallning så
ock af hvem sådant skedt är, och när I det befunnit, skole I, all
före-nämnd ursäktan oaktadt, det igen anfordra låta och det till
tukthusbyggnads beforing och byggning använda låta.» Och sedan han lämnat
Stockholm men af vidriga vindar på sin härfärd mot Polen uppehälles
vid Älfsnabben, aflåter han därifrån den 18 juli s. å. ett memorial3
»öfver de ärenden, som K. Maj:t hafver nådigst tillbetrott och särdeles
1 Kl ef eker, Sammlung der hamburgischen Gesetze, 1, Hmbg 1765, anförd af
Krohne, Lehrbuch der Gefängnisskunde, Stuttgart 1889, p. 16.
2 Stockholms magistrats arkiv. Kongl. bref, tom. 1.
3 Riksarkivet, riksregistraturet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
