Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men det var långt ifrån så. Om det än ser ut, som om en sådan mening
skulle styrkas af en samma år utfärdad kungl. resolution,1 som
förordnar, att »en öfverdådig sälle och våldsverkare skall sättas några år
på tukthuset, tills han blir späkt», bevisar dock denna resolution ingenting
annat, än att konungens vilja i fråga om tukthusets snara uppförande
var fullt klar och bestämd. Men att den icke förmådde göra sig gällande
bevisas lika otvetydigt af andra omständigheter. Den 29 maj 1622,
således föga mer än tre månader efter tukthusordningsförslagets
framläggande, förmanas menigheten å stadens rådhus »att de godvilleligen
utgöra den hjälp, som de hafva utlofvat till Clösterbyggnaden och
Tucht-huset, anseendes den nytta och gagn, som det med sig hafver och länder
till bonum publicum, därtill hvar man godvilleligen hjälpa bör».2 Den
15 december 1623 påminnes åter menigheten om tukthuset »på hvad
sätt det kunde i verket ställas»; och ännu den 20 juli 1625 »förmantes
i lika måtto borgerskapet, att de godvilligen hjälpa till Tukthusens
byggnad och fortgång helst efter tukthusföreståndaren med sina
under-hafvande gesäller äro ankomne till att företaga det verk, som däruti
bör förehafvas».2
Detta sista tillägg antyder emellertid, att konungen icke låtit sig
af borgerskapets tröghet hejdas från verkställighet af sitt beslut. I
1624 års förberörda »konstitution» talas om »den tukthusordning, som
göras skall»; 1622 års förslag hade således ännu icke vunnit nådig
»ratifikation». Men månaden efter »konstitutionens» godkännande af
riksdagen tager konungen det nya steg, som afser att bringa hans påbud
till utförande. Den 24 april 1624 besluter han nämligen en »fullmakt»
för tuktmästaren i Stockholm Jochim Firbrandt, hvilken fullmakt jämväl
innefattar reglemente och kontrakt, i fråga om dennes förvaltning af det
»barn- och tuktehus», hvilket konungen, såsom orden lyda, »här uti vår
konungsliga hufvudstad Stockholm nådigst hafva upprättat låtit».
I första punkten af detta Firbrandtska kontrakt föreskrifver konungen,
att det »skall alltid ordinarie vara årligen i tuchtehuset fattige mans barn,
100 af mans och kvinnors personer, som löpa på gatan och inga föräldrar
hafva och eljest andra som hafva lust sina barn där insätta och ämbete
lära, hvilka åtminstone skola i samfälta 3 år där blifva och lära ull
att reda, spinna och väfva»; och, heter det vidare, »emedan bemälte 3 år
påstå, skall föreståndaren dem väl efter nödtorften försörja med mat
och öl, kläder, ljus, ved, sängar och alla nödtorfter väl uppehålla; sedan
de efter 3 års förlopp ämbetet lärt hafva, efterlåtet vara att taga dem
därut, synnerligen när de för gesäller eller mästersvenner gillas kunna,
eller ock låta dem blifva längre där inne, men de andra, som inga
föräldrar hafva, skola blifva där så länge inne, att de ämbetet väl lärt
hafva och de för mästare passera och sig i någon stad här inrikes
nedsätta kunna».
1 Ilag strömer, Om frihetsstraffen s. 121. Det har icke lyckats oss att ernå
närmare kännedom om den åberopade k. resolutionen än hvad anteckningen i Coll.
Palmschöld. n:r VI, t. X. sid. 1089 meddelar, då där åberopade Svea hofrätts
referensböcker för någon tid sedan, beklagligt nog, blifvit med vederbörligt tillstånd
uppbrända, enär de ansetts utan allt värde.
2 Stockholms stads tänkebok för anförda året.
Wie sel gren, Sveriges fängelser och fångvård.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
