Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under 1639 ett belopp af 55 daler 17 öre. Pä listor insamlas under
år 1640 dels 295 riksdaler, dels ock 306 dir kmt. Nicodemus Richter,
»som öfverföll brokikarne», måste härför enligt Kongl. Majrts bref till
barnhuset erlägga 400 daler. Och å »skänkeriet, som vid barnhuset
hållet är», såldes 47 tunnor hvitt öl, 1 åm spanskt vin, 12 t:or
Rostocker-öJ, V2 fot mumma och 1 åm renskt vin, därå vinsten efter afdrag af
accisen besteg sig till 241 dir.
* #
*
Den plan för anordnande af tukthus för rikets alla provinser, hvilken
genom 1624 års »konstitution» blifvit fastställd, hade ännu icke vunnit
någon verkställighet. Men regeringen hade icke därför uppgifvit
densamma. I instruktionen för landshöfdingarne den 8 jan. 1635, 21:a
och 23:e punkterna, ålades dessa ämbetsmän att, där lättingar voro
förmögna att arbeta, skulle de antingen taga tjänst »eller föras in i
tukthuset, där att arbeta sig till födan», likasom ock sagda myndigheter
skulle arbetsföra kringstrykare »fluxt till tukthuset föra låta och där
in-häfva» samt jämväl hafva »en flitig opsyn» öfver tukthusen. Allt bevisar,
att 1624 års beslut fortfarande vidhölls. Och de omständigheter, hvilka
föranledt detsamma, fortforo ju att göra sig gällande, man kan väl säga
i förstärkt grad, åtminstone hvad beträffar hufvudstaden.
Brotten därstädes hade icke förminskats vare sig med hänsyn till
antal eller beskaffenhet; osäkerheten på dess gator fortfor, dryckenskapen
var allmän och tiggeriet tilltog. Den 2 jan. 1630 besvärade sig
borger-skapet inför sin magistrat »öfver de främmande soldater, huru
okristligen de stjäla icke allenast om nätterna utan ock rappa och röfva om
ljusa dagen; och när sådant blifver klagadt för deras öfverstar och
kapitener, blifva de med spotska ord afvista och tjufvarne ostraffade».
Ståthållaren lofvade väl att tala med fältherren om krigsrätts sättande,
då borgerskapet anklagade vissa gärningsmän; men antagligen fick man
låta sig nöja med löftet. Mot förbrytare af annan, mindre skyddad
ställning inskred man däremot på samma, fruktansvärdt stränga sätt
som förut. Tiggande och lösdrifveri behandlades, i brist på annan utväg,
fortfarande så, att man förvisade dylika yrkesutöfvare från staden med
tillagd hotelse, att de, därest de komme åter, hade förverkat lifvet.
Tjufvar fälldes stundom flockvis till lifvets förlust. Florkarlar dömas till
döden; vid barnamord åberopas och tillämpas i de flesta fall obevekligt
Högmålabalkens bestämmelse: Dräper man eller kvinna barn sitt, bedet
eller kristet; hvilken detta gör, man eller kvinna: då skall man steglas
och kvinna brännas.» Den 22 aug. 1635 lifdömes en man för hädelse
mot Gud. Den 20 juli 1629 fälles öfver en ung dräng, hvars djupa
ånger öfver sin begångna synd, sodomiteri och annan otukt, på ett rörande
sätt vitsordas af protokollet, den grufliga dom, att han skall »kastas
lefvandes på elden». Allt oftare användes dock för män gatulopp
såsom straff’ för tjufnad af mindre svår beskaffenhet; kvinnor ådömas
under samma förhållanden ris i rådstugången. Men äfven fängelsestraffet
anlitas allt emellanåt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:44:17 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/wsfangelse/0066.html
