Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förvisa dessas föröfvare från staden med hot att straffas »på det högsta
och yttersta», om de komme igen, eller då inan förvisar några kvinnor,
åtalade för löfjeri, till konsistorium att rannsakas hvad straff dem för
Guds namns missbruk kan påläggas. Men ej alltid vägar man tilltro
dessa varnings- eller framtidsdomar nödig verkan; de anlitas vanligen
i fråga om kvinnor och öfvermagar. Mot män använder man i stället
ett rätt litet antal gatulopp. Den 4 september 1643 dömas sålunda
»fem bofvar, som om stora bönedagen äro under predikan funna dobbla
och spela om penningar, uppenbarligen å Norrmalms torget», livar till
tre gatulopp. Till blott två sådana dömdes Bengt Smörja d. 7 sept.
1642. Alldeles enstaka, så vidt vi kunnat finna, står domen d. 6 juli
1644 öfver Mats Nilsson Göök, »som med en pojke, Herman Larsson,
åtskillig tjufnad begångit, men där egandena mest fått sitt igen», att
de båda skulle »arbeta vid barnhuset ett år, så länge något arbete
där drifvas kan».
Detta domslut visar dock, att man icke glömt det gamla
önsknings-målet om en med uppfostrings- och arbetsanstalten för de lösdrifvande
och vanartiga barnen förenad tvangs- och straffarbetsanstalt för de äldre
lösdrifvare och brottslingar, hvilka man icke kunde vare sig bättra
eller blifva kvitt, men hvilkas arbetskraft man dock borde kunna
i någon mån tillgodogöra sig. Klas Fleming åtminstone hade icke
glömt det.
»Denne man» säger en af våra historieskrifvare, »är ett bland
de vackraste minnen Sverige äger; redlig, oegennyttig, klok, verksam,
driftig coh dock lugn, därför också ihärdig; alltid brinnande af kärlek
till fäderneslandet. Fä hafva också för detsamma verkat sä mycket
godt som han, och detta på sä många olika vägar.»1
En af dessa vägar hafva vi redan anfört: den som 1637 ledde till
barnhusets upprättande ä egen grund och därmed äfven till allt
fortfarande bestånd för denna så samhällsnyttiga anstalt. Öfvertygelsen att
han härmed utfört blott halfgjordt verk grundade sig tydligen på den
dåtida öfverallt gängse filantropiskt-penitentiära uppfattning, hvilken
hans konung delat och hvars tillämpning i förevarande afseende han
kände åt sig anförtrodd. Arbete under yttre tukt var på detta område
tidens lösen, hvilken kräfde tillämpning ej blott å ouppfostrade barn
utan ock å sådana uppvuxna, hvilkas uppförande bäst visade, huru
bristfällig deras uppfostran eller åtminstone frukten däraf måste dömas
vara. Därför var det Klas Fleming 1633 gillat Johannes Matthiæ
förslag om ett barnhus, men med det tillägg att tukthuset ock borde
därmed förenas.
Och hans ihärdighet förnekade sig icke. I en räkning från 1644
emellan Kungl. Amiralitetet, där Klas Fleming jämväl var den drifvande
kraften, och barnhuset, förekommer en sa lydande post i kredit: »till
nya tukthusbyggningen är lefvererat, som finnes i dess räkning till
uppbörd i dubbel koppmt 7,156, 2 8;»1 2 och i barnhusets räkenskaper
för följande året finner man, att i ett inventarium för 1644 för »nya
1 Frvxell, Ber. ur Svenska Hist. 8, 130.
2 Riksarkivet, i en bunt handl, rörande barnhuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
