Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att dessa kalkyler gjorde intryck bevisas klart nog af det för
hällandet att, liksom tillförene Jochum Firbrandt och Jochum Rothenhan,
nu äfven Jochum Potter afsändes till utlandet för att värfva
handtverks-folk. Redan samma års sommar skrifver han till Tott från Hamburg
d. 26 juni och från Amsterdam d. 13 sept., noga informerande om de
handtverk, som kunna finnas bekvämliga att transportera till Sverige.
Han besöker Leiden och Haarlem och talar äfven där vid handtverkare;
men, säger han, »de vilja vara försäkrade om allt förrän de uppbryta».
Yllehandtverkare finner han kunna fäs bäst från Limburg, där de äro
vana vid billigare lön än här i Amsterdam. Men de äro ej så villiga
som man förmodat; de hoppas på fred med England »i denna vinter»
och tro, att allt åter sedan skall bättra sig.
Såsom en annan följd af de tottska planerna måste vara att
betrakta det k. bref af den 27 juli 1666, hvilket tillförsäkrade barnhuset
till manufakturernas inrättande därstädes ett anslag af icke mindre än
120,000 daler smt, att under 10 års tid utgå med 12,000 daler om
året, utan afkortning, att af kammarkollegium levereras; vidare ock
»östra tegelbruket» och en mängd särskilda förmåner, bland hvilka
möjligen torde böra inräknas bestämmelsen, att öfverståthållaren med
borgmästare och råd skulle omliänderkafva barnhusets stvrelse under
kom-mersekollegiets inspektion. Tott sattes således i tillfälle att själf draga
försorg om utförandet af sina i det förberörda memorialet med så
mycken pomp framlagda kalkyler; och bästa beviset för regeringens
öfver-tygelse om deras betydelse för landets näringslif lämnas ju af barnhusets
inordnande under kommersekollegiet. Det sker under uttalande af den
förhoppning, att barnhuset må vinna den utveckling, »att man dädan
såsom ur ett seminarium allahanda handtverk transplantera kunde».
Äfven tukthusets arbetskrafter borde ju tagas i mera ordnad, mera
fruktbärande användning, än hvad dittills skett. Arbetsdriften därstädes hade
ej varit synnerligen stor. Barnhusräkenskapernas tukthuskonto visar, att
»tukthusfolket» år 1662 intjänat med spinnande 158 daler samt med
gräfvande, målande och annat arbete 32 daler; men ehuru
utspisnings-kostnaden i följd af fångarnes ringa antal var låg — högsta beloppet
i juni med 63 daler och lägst i november, då den var ingen —, slöt
dock året med en förlust för barnhuset af 140 daler. Ar 1663,
därunder fångantalet var högst i april — 11 män och 22 kvinnor — samt
åter lägst i november, då blott 1 man och 3 kvinnor funnos i fängelset,
användes fångar jämväl vid tegelbruksarbetet: men fastän deras
arbetsförtjänst beräknades »efter vanliga priser», ökades dock balansen under
året, ehuru blott till 185 daler. Skulden var således icke stor och
arbetades undan så hastigt, att vid 1665 års slut barnhuset befinnes
äga 52 dalers gäld till tukthuset. Tydligt var dock, att en arbetsdrift
med så små dimensioner icke stämde väl öfverens med de förhållanden,
som nu skulle bringas till stånd. Jochum Potter hade synbarligen icke
afsett att för det nya verket använda hvilka fångar som helst; han
ville ju taga i anspråk blott sådana, som »förtjänt något högt straff»,
det vill säga: blifvit ådömda någon längre strafftid. Men blott ett
ögonkast å hithörande uppgifter visar oss, huru litet i detta afseende
för honom stod till buds. Hvad skulle han väl kunna åstadkomma med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
