Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det kan bero pä protokollsföranden, att här ingenting forekommer
om hvad erfarenheten redan vittnat rörande de, såsom vi i det
föregående visat, ganska högtflygande förhoppningarna om vinst på »detta
verket». Öfver ståthällar en hade ju ett visst stöd för sin mening i
utfallet af första årets försök. Under detta, 1668—1669, hade staden
»försträckt» tukthuset tillsammans 3,069 dir 21 öre, fått
byggnings-pertzeler af Kasper Hansson för 61 dir 19 öre samt uppnegotierat medel
och materialier till värde af 382 dir 6 öre, tillsammans 3,513 dir 14
öre. Häraf hade staden igenbekommit 342 dir 18 öre samt utgifvit för
tukthusets reparation, inventarier m. m. 2,710 dir 15 öre och till
af-löningar 282 dir 18 öre, tillsammans 3,335 dir 19 öre; »blifver alltså
stadens förlust: 177 dir 27 öre», såsom jämväl en kort uppsats öfver
stadens vinst och förlust, vidhäftad räkenskapen, utvisar. Men härom
nämndes ingenting under ordbytet i magistraten. Öfver ståthållarens
förberörda förklaring väckte tydligen stor sinnesrörelse. Man svarar, att
byggnadskollegiets förslag vore en gång »aggreeradt», att verket allaredan
vore begynt och i gäng bragt, samt att staden därpå antagligen »skulle
ha avance, efter provision vore gjord och med stenhuggare kontraheradt,
som för hvar fånge skulle ge om dagen 16 öre kmt, sten framförd och
en god del arbete förfärdigadt, som vid Norrmalmstorget brukas skall»;
så vore ock »i lika måtto stamphuset och stamparna till att sönderstöta
tegelstenarna inrättade, hvaraf man kunde betjäna sig vid
sandstensmuren, som till en del skulle muras under vattnet och dessutom ofvan
vattnet mycket starkare fäster af ofvanbemälda materia med kalken
sammanblandad». Byggningskollegiet hade ock ackorderat med en smed,
som skulle ge en half daler om dagen för hvar fånge och han sedan
förfärdiga i tukthuset af egna kol och järn allt det järnarbete, som
staden tillkommande år till byggningar och annat kunde behöfva. Men
fram i vår, när bättre köp blefve på järn, ville magistraten kontinuera
med ankarsmidande och begagna sig af det kungliga privilegiet. Redan
hade man erfarit, huru tukthuset under privat administration
upprätthållits; det hade genom egennvttighet sä fördärfvats, att det på sistone
helt och hållet fördärfvats (sic!), till dess 1668 om hösten under
magistratens disposition det med bekostnad och största besvär inrättades och
sedan med nytta och frukt är vidmakthållet. Sä kunde man ock utan
*j
åtskillnad låta inkomma alla missgärningsmän, som deras brott med
penningar icke bättra kunde; men skulle tukthuset ä nvo underkastas privatis,
så följde däraf, att dessa allenast ville emottaga starkt och hälsosamt
folk, - men de andra skulle man nödgas afstraffa antingen med gatulopp
eller fängelse, underhållandes dem af publico.
Oberörd af alla dessa skäl, vidhöll öfverståthållaren eke desto mindre
sin mening; staden skulle däraf ej få någon gravation.
Härtill svarades, att sä ej vore förhållandet, enär de båda rådmännen
för sitt åtgörande fordrade full rådmanslön, det vill säga 1,900 daler
sm t årligen och vidare ville, att staden skulle underhålla tukthusets
vaktmästare, bokhållare och kokerska, hvilka efter stat lönades med
tillsammans 320 daler smt; staden graverades således med 2,220 daler smt
årligen, och det kunde och borde staden icke. Under erinran att detta
verket inrättats icke utan omkostnad och stort besvär för afskaffande af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
