Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I sammanhang med och för utveckling af det ekonomiska system,
hvilket riksskattmästaren Gustaf Bonde 1661 i regeringen framlagt,
hade regeringen 1662 i Stockholm privilegierat ett
»generalfaktori-kontor», hvars uppgift var att befrämja rikets handel, sjöfart och
manufakturer. För att beträffande de senare vinna önskad framgång
tillsattes därjämte en »ämbetxkornmissarie», hvilken skulle halva tillsyn
öfver ämbetena, det vill säga handtverkerierna, befordra deras
utveckling och laga så, att de ombesörjdes af allt liera inländska män. Detta
uppdrag anförtroddes åt. den redan nämnde Jean de la Vallée, i yngre
år med sin far, arkitekten Simon de la Vallée, från Frankrike
inkommen till Sverige, där han redan vid denna tid såsom arkitekt vunnit
ett berömdt namn. Både generalfaktori kontoret och
ämbetskommissarie-befattningen äga för vår historia ingen annan betydelse än den de
kunna få såsom vittnen bland mänga andra om en tid, en regering,
full af planer och hugskott, men utan förmåga att pä något
tillfredsställande sätt förverkliga dem. Jean de la Vallée fick en vida större.
Två gånger, senast 1666, af regeringen hos Stockholms magistrat
rekommenderad vid rådmansval och såsom ofvan omförmälts 1667 kallad
att i öfverståthållarens ställe vara direktör öfver manufakturerna i
barnhuset, blef han 1671 nämnd till borgmästare och preses i
ämbets-kollegium; och då genom den nya författningen om Stockholms stads
styrelse d. 12 december 1672 föreskrefs, att andre rådmannen skulle
bland annat »om barn- och tukthuset omsorg draga», men att
ämbets-kollegium maste »om barn- och tukthuset med dess dependentier
öfver-lägga och sluta», så hade han i och med detsamma med hänsyn till
dessa för tillfället, som vi veta, skilda anstalter fått en ställning, af
hvilken han icke underlät att ofördröj ligen begagna sig.
Den 1 maj 1673 afträdde rådmännen Påhl och Bunge från sin
befattning med tukthuset. Då öfver barnhusets räkenskaper under åren
1668—72 icke fanns någon »sluten bok» likasom ej heller någon
registratur förts vid kontoret, fick den i början af 1672 antagne bokhållaren
Olof Tiller i uppdrag att afsluta barnhusböckerna för sagda fyra år.
Han fann därvid att kronan dels i följd af underlåtenhet att inbetala
utfästa anslaget, dels på grund af obetalda leveranser, häftade i skuld
till barnhuset för ett belopp af 14.406 dir 25 öre smt;1 hvaremot
tukthusets från 1669 ut- och in-balanserade skuld till barnhuset
allenast utgjorde 43 dir 16 öre smt, nu, genom åtskilligt under 1672 af
tukthuset levereradt garn till säckväf för 25 daler, ytterligare minskad
till 18 daler 16 öre s:mt. De la Vallées första åtgärd blir att med
all kraft söka »äter igen upprätta manufakturverket såsom det före
1668 varit hade.»1 2 Stödd på den bestämmelse i nyss anförda
författningen, som sammanförde båda verken under en styrelse och hänvisande
till deras »första begynnelse», därvid de tydligen varit en enda anstalt
1 O. Tillers memorial d. 19 mars 1688, vol. ang. Barnhuset. Kammararkivet.
2 En Herman Kruse inger d. 7 febr. 1666 förslag och anbud om inrättande i
barnhuset af sidenväfveri, »Giirte-, Seiden- och Wullenfarberei» m. m., »dadurch die
scfion drinne avgefangene Schnurmacherei ihre fortgang sollte haben können». —
Riksarkivet, handlingar rör. barnhuset. De ord, vi kursiverat, antyda, att man vid denna tid
verkligen utvidgat »manufakturerna» därstädes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
