- Project Runeberg -  Sveriges fängelser och fångvård från äldre tider till våra dagar. Ett bidrag till svensk kulturhistoria /
100

(1895) [MARC] [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

begränsning i tillämpningen, som genom adeln och jämväl prästerskapet
meddelade undantagsförmåner föranleddes. Vid införandet af ständiga
knektehållet 1682 medgafs ock i det med allmogen den 5 december s. å.
om roteringsverket slutade kontrakt, att enhvar själf finge eftersöka,
hvar han finna kunde »löst folk, lättingar och driftekarlar», som intet
lagligt försvar eller annan loflig handtering för sig hade, och dem hos
vederbörande kronobetjäning angifva, då den försvarslöse genast skulle
tillhållas att antingen strax taga något hemman i bruk efter sin
förmögenhet — en bestämmelse, som liknar ett gäckeri — eller ock
fasttagas och insättas som soldat emot den bestämda knektelönen, på det
en öfverdrifven och odräglig städsel eller lega måtte förekommas. Där
ej rote vore ledig, skulle dock, enligt 1686 års stadga om tjänstefolk
och legohjon, de försvarslösa försändas till något konungens slott, fästning
eller ladugård för att där arbeta, »intill dess någon öppning skedde» —
en bestämmelse, som upprepades jämväl i 1723 års tjänstehjonsstadga,
ehuru med den ändring i uttrycken, att konungens ladugård utbytts mot
något höfdingedömets bergverk, hvarjämte arbetstiden skulle sluta, så fort
den ditdömde skaffat sig husbonde.

Krigstjänsten förblef alltfort det verksammaste tvångsarbete,
lagstiftningen emot lösdrifveriets onda fann sig kunna anlita. Men såsom
hjälpmedel var dess verkan oviss; på samma gång det i enstaka fall
verkligen kunde visa sig ändamålsenligt, kunde det i andra ej kännas
fritt från del i lösdrifveriets förökande. Rätt ofta torde hafva inträffat,
att den arbetsföre försvarslöse, som utskrifvits, återkom såsom tiggande
invalid.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:44:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wsfangelse/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free