Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I följd häraf blef en del af tukthuset taget i anspråk för
smedjegård sfångar ne. Men detta torde hafva skett icke genom att helt enkelt
inrymma dem i den redan befintliga tukthusbyggnaden utan genom dennas
tillbyggande. Åtminstone befinnes å den redan i det föregående af oss
omförmälda kartan öfver barnhuset, hvilken vi anse förskrifva sig från
1600-talets senaste årtionden, tukthusfiygeln mot Rörstrandsgatan
dubbelt längre utdragen än den mot »gårdsrummet», och därjämte försedd
med beteckningen »Smedjegården». Vi antaga, att både tillbyggnaden och
namnet förskrifva sig från ifrågavarande tid. Och vi hafva så mycket
större anledning härtill, som ju samtidigt härmed planerna på
utvecklingen af »manufakturer» i barnhuset tagit ny fart och större mått än
någonsin förr. Det dröjer icke heller länge, förrän man finner att för
dessa manufakturer tagits i anspråk hela den ursprungligen för
tukt-husfångarne uppförda byggnaden.1 Denna betecknas sedermera såsom
»fabriksstenhuset». I sträckningen långs efter Rörstrandsgatan upp emot
Drottninggatan möter man därefter smedjegården i väster, genom plank,
bodar och uthus afstängd från »fabriksgården» och i öster gränsande
intill den ringa återstod, som nu benämndes tukthuset: eller yttersta delen
af byggnadsräckan långs efter Rörstrandsgatan samt en i vinkel härmed
7 år senare uppförd gårdsbyggnad, genom hvilken tukthusgården afskildes
från smedjegården, under det att det häremellan och Stora barnhusgatan
liggande obebyggda tomtutrymmet bildade en förgård till dem båda, i
öster och väster omsluten af för skilda ändamål tid efter annan
uppförda smärre byggnader.
Men slottssmedjegårdsfängelset upphörde icke med ens. Ar 1667
den 25 jan. utgår från regeringen en ny bestämmelse, att endast af
konungens borgrätt lifdömda brottslingar finge i detta fängelse förvaras
och därifrån till exekution utföras;1 2 och den häraf framkallade förmodan,
att 1664 års föreskrift icke fullständigt efterföljts, bestyrkes så kraftigt
som möjligt af hvad som vid rådets sammanträde den 26 okt. 1669
yttras. Ty då finner sig rikskansleren föranlåten att påminna,
hurusom det vore »emot förra resolution sampt ordres att kriminalpersohner
sittia her på slottet fångne såsom Zimmerman och Brunte Ram».
Häremot invänder väl riksrådet Axel Sparre, att Brunte Ram vore »igenom
Cammarcollegii ordres bijt sätter», hvarjämte gref Nils Brahe »tyckte
oförgripeligen intet vara så orimeligit, att fångar sitta på slottet, ty tå
kan en konung, seandes dem, ledas ath röras och bevekas till
barmhärtighet som han elliest intet giorde»; men, heter det, »de andra af
Reg. och R.R. vore i en annan mening, hållandes före sådana personer
intet böra sittia på slottet både propter dignitatem regiam som elliest.»3
Efter denna förnyade bekräftelse af de äldre besluten torde dessa hafva
ernått åsyftad verkställighet.
1 Att detta dock ej från början varit meningen, framgår af en magistratens
resolution, odaterad men tydligen från denna tid, att »tomterna vid träsket få ej vidare
lämnas till andra utan skola behållas till ett handtverkshus». — Rådhusarkivet. Brist
på byggnadsmedel samt möjligen ock ett mindre fångantal, än hvad man vid
tukthusbyggnadens uppförande beräknat, torde hafva föranledt frångåendet af här anförda beslut.
2 Sveriges stadslag, utg. af Israel Arnell, Sthm 1727, s. 693.
3 Rådsprot. d. 26 okt. 1669 »die mercurij absente Regina».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
