Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med det nya smedjegårdsfängelset hade emellertid icke någon ny
ordning, någon lycklig utveckling af rikets fångvård åvägabragts.
Förhållandena därinom syntes äfven för den så föga vekhjartade samtiden
upprörande. Den 16 febr. 1674 meddelar öfverståthållaren Klas Rålamb
magistraten i Stockholm, det Svea hofrätt för kort tid sedan klagat öfver
»fångarnes släta tillstånd i smedjegården», hvilka sedan de af
rådhusrätten lifdömts och hofrätten däröfver afgifvit sitt »entteliga slut och
omdöme», likväl blifva »hela och halfva åren, ibland ock däröfver», ifrån
deras straff uppehållna. »Emellertid sitta de», säger hofrätten, »på
kronans bekostnad förutan det de ofta i järn och bojor, Guds ord och dess
salighetsmedel ifrånstängda, utbrista i största otålighet, hvarigenom, sedan
de till sin kropp under dess svåra fängelse äro fördärfvade, också väl
kunna löpa fara om sin själs välfärd och salighet». En af hofrätten
bifogad lista utvisade, att ehuru en part i april 1673 inkommit och
sedan i rådhusrätten dömts till döden, hade rannsakningen ej inlämnats
till hofrätten förrän efter 8 månaders förlopp; en annan part sutte där,
om hvilken rannsakningen ännu ej inkommit. »Då nu ofta händer», heter
det vidare, »att sedan rådstufvurätten lifdömt personer men hofrätten
par-donerat dem med gatulopp, de äro i fängelset, där de sitta i järn och
bojor, till hälsa och krafter så försvagade, att de icke kunna gå, långt
mindre löpa under straffet, så månde väl hvar opassioneradt betänkande
gå ut på att erkänna, det domarna måste hastigt inlämnas till hofrätten
och straffen ock snarast verkställas.» Förutan detta, fortsätter Rålamb,
»efter jag förnimmer det företalda fångar i smedjegården mycket sällan
få höra Guds ord och bruka dess salighetsmedel, hvaraf kommer, att när
de omsider skola utstå sitt straff, så äro de så tröga och förhärdade,
att prästerna ej kunna bringa dem på rätta vägen och (till) sin
trosbekännelse och ståndaktighet under straffet; begär därför, för att
konservera en fattig syndare om sin själs salighet, att borgmästare och råd
göra den anstalt, att barnhuspredikanten, när han äfven i tukthuset
häff-tade besöker, också i smedjegården instiger näst därhos och dem där
på lifvet eller eljest fängslade fångar tröstar med Guds ord och läser
för dem andliga böner och psalmer.» Han måste ock »låta underrätta
sig hvad lefverne där i smedjegården föres och sådant vid efterfrågan
referera, på det allt må skickligen och tillbörligen ställdt och
hand-teradt varda.»
Af den bilagda förteckningen från Svea hofrätt ser man, att vid
denna tid åtta dödsfångar förvarades i smedjegården, sex män och två
kvinnor, de båda senare anklagade och dömda för barnamord. Antalet
af öfriga fångar hafva vi icke lyckats utröna.
Rålambs allvarliga maning till barnhuspredikanten att äfven till
fån-garne i smedjegården utsträcka sin själavård torde dock icke hafva
förmått utplåna gränsmärket mellan barn- och tukthuset å ena sidan och
smedjegårdsfängelset å den andra. Med det nyinflyttade fängelset
upptog väl regeringen en del af den åt barnhuset gifna tomten likasom ock
någon del af därå uppförda tukthusbyggnaden; den gjorde det utan
minsta motstånd från barnhusets sida, sannolikt därför att denna anstalt
för sitt bestånd ännu fullkomligt berodde af regeringen, som ju ock
under förutsättning af en med barnhuset förenad straffanstalt skänkt hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
