Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hörige och synnerlige vän begärt att få honom besöka, så må det så vida
tillåtas, som predikanten eller andra vederbörande därtill först gifva deras
samtycke.»
Vaktmästaren ålåg att utan försummelse frambära tangarnes
sup-pliker vid äfventyr af exemplariskt straff; därjämte borde han hålla noga
riktighet däröfver, att fångarne dagligen njöte bestådda fångpenningar
utan att emot deras egen begäran påtvinga dem matvaror eller annat
emot fångpenningarnas innehållande. Vidare förbjödos så väl andra
be-tjänte som vaktmästaren och vakten att till deras enskilda tjänst få
betjäna sig af någon fånge eller vaktkarl, liksom att efter eget godtycke
och för någon egennyttighet handtera den ene fången hårdare än den
andre. De skulle noga tillse, att de till fängelse på vatten och bröd
dömda icke måtte ske någon försköning, men blefve någon af dessa
under straffets utstående så sjuk, att han utan lifsfara intet skulle kunna
uthärda, borde sådant vid äfventyr af allvarsam kroppsplikt bos
vederbörande domare eller öfverståthållaren och slottskansliet utan dröjsmål
anmälas och deras order inhämtas, huru med en sådan förhållas skulle.
»De så kallade låspenningar, som fångarne under tiden gifvit, när de
blifvit ifrån deras fängelse entledigade och på fri fot ställda»,1 förbjödos
vaktmästaren och vaktknektarne på det strängaste vid förlust af deras
tjänst att hädanefter själfva eller genom någon annan fordra eller på
något sätt ringaste afgift begära, då fångarne inkommo uti eller
lös-gåfvos ur fängelset.
Före hvarje månads slut ålåg vaktmästaren att i kungl.
slottskansliet ingifva förteckning på smedjegårdens alla fångar med bifogad
uppgift, af hvilken rätt de dömts och när de till fängelset inkommit.
Så väl vaktmästaren som karlarne togos i Kungl. Maj:ts hägn och
beskydd mot all orätt och öfvervåld i ord och gärningar, så att om
fånge eller annan för fånges skull fördristade sig dem vid visiteringar
eller annan tjänsteförrättning hindra och motsätta eller med smädeord
angripa samt hota, slå och stöta, då tillstaddes de sig försvara först utan
slag och sedan, om nödvändigheten det ändtligen erfordrade och med
godo intet kunde uträttas, med behörigt motvärn att styra de oroliga
och dem till deras skyldighet förmå.
Efter denna instruktion för vaktbetjäningen följer det för fångarne
afsedda reglementet, hvilket fyra gånger om året skulle för dem samt-
1 Uti instr. för general ge valdigern år 1683, punkten 14, stadgas, att > jämväl de,
som i järnen slås, borde stockmästaren dess låspenningar betala»; hvadan synes, att
>låspenningarna> utgjorde betalning eller sportel för den, som fastsmidde eller
lös-tog fångarnes fängsel. Detta förhållande torde beträffande fängelserna tidigare hafva
ändrats. Man finner af t. ex. tukthusräkenskaperna så tidigt som 1671, att afgiften för
påslagna och afslagna blackar m. m. gäldas af tukthuset: »Muster Anders Ankarsmed
förtjänt för nya blackar och oppåslagh dir 16.» Ar 1676 debiteras smedjegården för
blackars och järns påslående med 13 dir 2 öre 16 rst. Ultimo dec. 1681 inger
smeden D. Forsman till tukthuset sin räkning för blackars af- och påslående under året:
»Jan. 14. Hans Kudsk, d. 8 febr. slog af honom och han kom till sin herre igen, 8 öre;
» 19. Jan Johansson, slog på honom.....................................8 »
» 24. » » slog af honom efter han skulle för Södermalms kämn.-
kammare.................................8 »
» » » » slog på honom.....................................8 »
o. s. v.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
