Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
Mästermannens åtgärder röjas a nyo i ett antecknadt svar: »Roopte
att Schacktias var inkommen för Religionen, Religionen, Religionen,
Religionen.»
Så kommer ännu en fråga, den 80:e. Svaret blir: »Han visste
ingenting mera, än han hade sagt, det tog han Gud till vittnes om och
sade sig därpå vilja dö.»
»Och därpå blef han lös, när han en god stund var sträckter.
För-rnantes han ännu skulle bekänna sanningen, eller han skulle efter
middagen gå alle tormenta igenom utan all nåder.»
Dagen därpå inställes Schachtius för domstolen. Sedan 19 frågor
framställts och besvarats, antecknas i protokollet: »Däruppå blef han
afklädd till tortur och förmantes säga sanningen hvaruppå han var
inkommen.» Efter 47:e frågans besvarande bakbindes han; efter 52:a
frågan »spanntes järn opå benet på honom och något tillskrufvades med
förmaning han skulle ännu säga sanningen och lades han opå
sträcke-bänken och vistes honom andra torturer där voro beredde». Men han
förklarade enständigt, att han »aldrig gjort något Kungl. Maj:t emot;
Gud visste han var däruti oskyldig, han var oskyldig, oskyldig,
oskyldig». — — — »Om han vore skyldig, ville han att alla djäflar skulle
rifva honom i stycken sönder, ville låta slå sig i kedjor om hals och
ben och utstå alla plågor, som kunde upptänkas; sade sig vela tjäna K.
Maj:t. för en musikant, ville läsa lutherska böcker och låta sig däruti
instituera, ville tjäna Kungl. Maj:t så troligt som någon människa, ville
kommunicera att han aldrig ville draga ut af landet, ville publice
re-nunciera sin religion där han funne henne falsk och allt det göra som
honom kunde blifva befalat». Efter 77:e frågan faller han på knä och
säger: »Om han anten hade eller visste någon practiker emot H. K. M:t,
så bad han Gud ville göra tecken på honom innan annan morgon och
låta alla de onde fara i honom och rifva i tusende stycker uti alla
människors åsyn att de måtte se han var skyldig».
Man förstår, att den arme mannen varit utom sig af ångest och
smärta. Han slapp dock undan härmed; dömdes nämligen att sättas på
ett skepp och föras ur landet. Men på Behrs i de bönligaste ord
af-fattade framställning till konungen, om icke, såsom han uttrycker sig, »den
stora pina, plåga och tortur samt det långa hårda fängelse jag eländig
mask utstått hafver», jämte konfiskationen utaf allt hans gods kunde
nå-deligen få gälla såsom det straff han kunde förtjänt, blef svaret, att han
för sitt affall från lutherska läran skulle justifieras med svärd — en
dom som jämväl träffade så väl Anthelius, sedan han fått besvara 56
frågor, äfvenledes i pinligt förhör, som den i samma rättegång
invecklade rektorn vid Enköpings skola Nils Campanius.
Möjligheten af dessa och andra dylika grymheter1 vid behandlingen
af rannsakningsfången är tydligen att söka allra främst i tidens
allmänna skaplynne, hvilket i förening med en imponerande viljestyrka
utmärkte sig för en hänsynslöshet i fråga om medlen, hvilken blott på
grund af sedernas allmänna råhet torde kunna förklaras. Ingen, som ej
*)
1 Vi påminna om t. ex. den af Messenius m. fl. anförda uppgiften, att
astronomen Aron Sigfrid Forsius, såsom angifven för förrädiska stämplingar, blifvit insatt i
fängelse å Örebro slott samt där »pint å sträckbänk» 1607.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
