Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jämväl ur den berättelse, som »på hög befallning» af
underståthållaren Drake afgafs rörande hans besök hos de »för irriga meningar i
religionen och i synnerhet för vägrande att städja sig i tjänst angifna
och insatta kvinnfolken», hafva vi i förevarande afseende åtskilligt att
inhämta. Dessa kvinnfolk voro: Anna Gustafsdotter, som för deltagande
i olofliga sammankomster, därmed hon sagt sig »aldrig vela afstå», i maj
1732 af rådhusrätten dömts till spinnhuset, där hon fått kvarstanna;
pigorna Maria Eriksdotter, 40-årig, Clara Thomasdotter, 50-årig, och
Anna Andersdotter, 34-årig, hvilka jämte näst efterföljande den 15 jan.
1733 såsom tjänstlösa personer dömts till spinnhuset, men, enär de
»hvarken med hunger och svält eller med hotelser af andra svårheter
stodo att där bringa till arbete», den 1 okt. s. å. återfördes till
stadshuset, därifrån de »den 6 sistl. april», på regeringens befallning, fördes
»till förra rådstufvuhuset vid stora torget, hvarest de sedan suttit, hvar
i sitt aparta rum inom lyckta dörrar, njutandes underhåll af fattigmedlen,
styfver om dagen»; samt slutligen äfven Anna Andersdotter, 33—34-årig,
och Elisabet Nilsdotter, »som ej vill lefva med sin man, gardeskarlen
Bengt Forsman», och »som ej ännu fått någon dom men skall hafva suttit
i samma arrest redan öfver ett par år.»* 1 Dessa båda sistnämnda sutto
i fångrummet på Söder stadshus.
Hvad dessa båda sistnämnda beträffade, finner Drake, att med dem
»kunde gå så tämligen an», emedan de hade »någorlunda värme, kunde
hjälpa hvarandra och icke voro alldeles afstängda från allt folk». Men,
fortsätter han, »med de tre, som sitta i förra rådstufvan, lärer det, så
snart vintern åter tillsätter, snart blifva beställdt. Den ena (Clara
Tho-masdotter) är redan, sedan jag en gång i sommarse följde biskop Erik
Benzelius till dem, blifven stenblind och hade sannerligen varit redan
död af vanskötsel, om icke jag, till följe af dessa ordres, kommit dit och
fått se hennes tillstånd, då jag nödgades gifva vaktmästaren ordres att
låta en af de andra in till denna att sköta henne. Man kan tänka,
huru en blinder människa, som därjämte är så sjuker, att hon icke kan
hjälpa sig öfver golfvet gåendes, och när jag nu sist såg henne, knappt
kunde sätta sig upp i sängen, ensam, dag och natt, inom tillslutna dörrar,
skall vara accommoderad. När hon tog efter en vattenskål, de satt
hos henne, så slog hon den omkull, innan hon fick (tag) i henne.
Vällingen hon skulle äta, kom, medelst dess darrande, ej längre än på
hennes kläder. Att förtiga livad naturen kostar en så eländig människa,
som icke kan hjälpa sig själf och utan vämjelse icke kan åses. De
andra två äro änteligen friska men för det öfriga i dylikt tillstånd,
nämligen alla utan nödig värma och kläder, med sina enkla grå valmars-
denne Molin upptagen bland fångarne i stadens corps de garde, och enligt slottskansliets
prot. d. 20 nov. 1735 tillerkänd 7 dir 24 öre i månaden, således 8 öre smt om dagen.
1 I en af öfversten, grefve Posse i sept. 1736 insänd och tillstyrkt böneskrift till
regeringen anhåller Elisabet Nilsdotter, att hon, som i fyra års tid varit med en svår
arrest belagd men ej därunder åtnjutit det fångtraktamente, tre styfver om dagen, som
enligt lag bestodes fånge, utan måst uppehållas af medfångarne af deras ringa
underhåll, måtte få dessa medel för samma tid sig meddelade. Hon sutte häktad under
regementets jurisdiktion, säger öfversten, för en och annan villfarande mening i den
evangeliska läran, däruti hon dock, efter regementspastorn, mag. Riddel ii berättelse, nu till
större delen låtit sig rätta. — Riksark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
