Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De »skrin», om hvilka de till fästningar förda fangarne tala, erinra
oss om tvånget för dem att under fängelsetiden själfva i möjlig mån
sörja för sin beklädnad, om än kronan, mot innehållande af det ena
öret i dagtraktamentet, åtagit sig att bestå densamma. I fråga om andra
fångar åtog sig kronan blott deras förplägning. För detta senare
ändamål tilldelades dem i följd af 1698 års k. resolution i dagtraktamente
3 öre smt; men tid efter annan inträdande stegringar af
spannmålspriset nödgade regeringen att höja nämnda belopp, då från alla håll
intygades, att fångarne annars skulle vara prisgifna ät hungersdöden.
Landshöfdingen i Göteborg Bengt Ribbing skrifver till regeringen den
9 febr. 1727, att kommendanten å Karlsten J. J. Ehrensvärd inberättat,
det de 73 man fångar, som där sutto, intet kunde få köpa sig något
bröd för pengar hos borgerskapet i staden, »i mangel af» spannmål,
»hvarigenom de sjukna och eljest krevera». I anledning häraf med-
gifver dem K. Maj:t samma villkor, som bestämts enligt ett äldre
beslut af den 4 febr. 1718, då fältmarskalken grefve C. G. Mörner
noti-ficerat konungens vilja, det fångarne ur Marstrands fästnings magasin
skulle bekomma 2 mark mjukt bröd till mans om dagen, förbakadt af
hälften råg och korn, mot 1 öre marken, som af deras eljest bestådda
fångförtäringspenningar —- då 4 öre — skulle innehållas i ersättning
för samma bröd och sä länge ingen annan råd funnes »i denna dyra
tiden». Det ena öre, som skulle innehållits för bekostande af bekläd-
nad, måste således tagas, äfven det, i anspråk för födan.
Krigskollegium befinnes dock hafva, sedan medförda kläder blifvit utslitna,
tilldelat fångar, som dömts pä tid öfver två år, de klädespersedlar,
som varit oundgängligast nödvändiga, om än brist på medel väl
stundom lagt hinder i vägen äfven härför. Tydligt är dock, att kronan
kände och erkände sin förpliktelse mot fästningsfångarne såsom större
än emot fångarne i läns- och kronohäktena. I anledning af sekreta
utskottets framställning den 12 juni 1727 höjdes underhållsbeloppet
från 3 till 4 öre smt, »ej allenast för det året utan ock framdeles, när
dyr tid infölle», såsom statskontoret i skrifvelse den 12 nov. 1737
upplyser; och med »dyr tid», anser det borde menas, då spannmålen gällde
15 dir kmt tunnan. Genom en k. förordning den 13 nov. s. å. blef
ock bestämdt, att när 1 tunna spannmål gällde 15 dir kmt eller mer,
komme de fångar förut bestådda 3 öre att ökas till 4 öre smt. Men
äfven denna höjning visar sig stundom otillräcklig. Öfverkommendanten
i Kalmar, generalmajoren N. Djurklow, öfverlämnar den 20 dec. 1756
till K. Maj:t en af samtliga fångar i Kalmar fästning till majoren
Falkman ingifven klagoskrift öfver den nöd, deras knappa underhåll af 4
öre smt om dagen under dä radande dyra tid försatt dem uti. Så
länge de liöllos till arbete vid fästningsfortifikationen, hade de haft 2
öre till de 4; men nu vore detta slut. Då fångar ä andra orter sades
njuta någon del af dagtraktamentet i bröd och resten i penningar,
frågar Djurklow, om ej äfven här kunde så tillvägagås, så länge den
dyra tiden räckte; majoren Falkman hade genom bref från kaptenen,
baron Wrangel visat, att fångarne i Göteborgs och kringliggande
fästningar åtnjöto 2 marker bröd, hälften råg och hälften korn, samt
»3 stufver» i penningar. Kommendanten ä Vaxholm, Carl Ehrensvärd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
