Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 är, samt änkorna Bobergs Anna Jönsdotter och Göks Brita
Olofs-dotter, hvar något mer än 50 år gammal, blifvit af klädda nakna af
främmande karlar, hvilket alltid med fog räknas ibland plågor för
kvinnor, som ej vant sig att för andras ögon blotta sina kroppar; och
är därjämte en af de således afklädda vorden lämnad i ett lider något
in på natten och i en årstid, då natten redan blifvit mera kall på den
orten.»
Slutligen hade ock ett femte pinosätt användts genom att icke
lämna dem »underhålls- och fångemedeln», förrän de hade erkänt, hvad
dem frågats. Änkan Göks Brita Olofsdotter, som ej härtill låtit förmå
sig förrän sista tingsdagen, och hennes ena dotter, hustrun Skrifvar
Brita Eriksdotter, som var hafvande, hade ej undfått något underhåll,
förrän efter tingets slut, då de införpassats till länsfängelset i Falun.
Verkningarna af detta torterande voro förskräckliga. En af de
sålunda pinade var nära döden, andra lågo sjuka flera veckor; för
änkan Back Karin Larsdotter förtecknas skador »i händer, armar, axlar,
rygg, länder, lår och ben». Pigan Back Anna Eriksdotter, ehuru ej
pinad, blef genom skrämsel »till sina sinnen skadad och bragt till
ständigt varande svårmod». Göks Brita hade, enligt provinsialläkaren Kal
meters intyg, blifvit alldeles stel i vänstra armen, fingrarna kunde ej
röras utan vissnade, handlederna voro hudlösa, hon kunde ej sofva.1
Det var om dessa skändligheter fröken Catharina Charlotta Taube
under ett besök i Falun hörde berättas, och om hvilkas beifrande hon
efter sitt giftermål med öfverstelöjtnanten grefve Pontus De la Gardie
drog försorg. Straffen för domaren och länsmannen visa dock, att om
än tortyren i denna rannsakning efter allmänna uppfattningen drifvits
för långt, själfva användandet däraf icke ansågs så synnerligen
anmärkningsvärde Notarien Eckman fick lejd att fly ur fäderneslandet
— hvilket han redan gjort — eller 21 dagars fängelse vid vatten och
bröd, länsmannen älades sistsagda straff i 14 dagar. Fogden undslapp
allt ansvar, likaså den ordinarie domaren, som dock låtit Eckman sköta
domaresysslan, sedan hans förordnande redan tilländagått.
Ett annat fall, som, bland de antagligen många, hvilka glömts,
blifvit för eftervärlden kunnigt, förskrifver sig från Småland, där tolf
år senare en för delaktighet i tjufnadsbrott oskyldigt anklagad bonde
befinnes hafva blifvit pinad för att förmås till bekännelse. Den 14
jan. 1774 hålles nämligen urtima ting i Sunnerbo härad af
härads-höfdingen David Lillienberg, efter Göta hofrätts förordnande, i
anledning af hos justitiekanslern Lilliestråle af åbon Sven Bengtsson i
Pres-torp anförda klagomål: att häradshöfdingen Jochim Wetterberg vid 1769
år sommarting med Västbo härad låtit honom i handklofvar uppsträckas
på en vägg, som det sedermera utröntes, omkring tre timmar, »utan att
han med fotterna räckt golfvet mer än med en tå tillika» för att
förmås på sig bekänna delaktighet i den inbrottsstöld, rannsakningsfången
Johannes Svensson berättat sig och Sven Bengtsson hafva vårfrutiden
1769 föröfvat hos änkan Elin Larsdotter i Smea Dommarvd, till värde
af 93 daler 10 öre smt; därifrån Sven Bengtsson sedermera blifvit af
rätten frikänd.
1 Se vidare Wieselgren. De la Gardieska arkivet IX, 174 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
