Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kronobefallningsmaimen Bergius erkänner sig hafva vid det
ifrågavarande tillfället till länsmannen Bergström öfverfört tingsrättens
befallning »att låta i fängelset något hårdare göra med Sven Bengtsson
försök, om han ieke kunde förmås till bekännelse». Bergström hade
då mottagit Bengtsson; därefter Bergius gått in i sin kammare, stoppat
och påtändt sin pipa, den han ej hunnit röka ut, innan profossen
inkommit och sagt Bengtsson önska tala vid Bergius. Denne hade då
gått in i det särskilda rum i kronobyggningen, dit Sven förts, och
funnit honom stående där med handklofvarna pä händerna och dubben
till klofvarna fastslagen i väggen ofvan hans hufvud, så att armarna
liöllos i vädret. Sven »begynte faseligen ropa och svärja på sin oskuld»,
då Bergius förmanade honom att bekänna, och påstod sig vara oskyldig;
hvarför Bergius ingick till rätten och fick dess tillåtelse att släppa
honom lös, hvilket ock skedde. På särskild fråga upplyser Bergius, det
hans tro varit, -att Sven skulle skrämts och, säger han, »såsom ibland
händt», bekänt före tortyren.
Häradshöfdingen Wetterberg förklarar, att det i Rätteg.-balkens
17 kap. 37 § tillåtna »svårare fängelse» för framkallande af
bekännelse allmänligen tolkades såsom liktydigt med här förekommen
behandling, ty på landet funnes endast det vanliga fängelset.
Vid vittnesförhören upplyses: att Sven häktats och suttit med
träblock om bägge benen 7 veckor i Växjö kronofängelse, därunder
sådden ä hans ägor försummats, hvaraf åter hans ruin föranledts; att
landsgevaldigern haft honom med sig till tinget, alltjämt med blocken
om båda benen, samt att han om nätterna därstädes varit i
hand-klofvar sammanhäftad med en annan arrestant, därvid dubbarna
fastslagits i golfvet; att blocken varit så hårdt fastnaglade, att profossen
ej kunnat något uträtta, då han före Svens upphängning skolat aftaga
dem, förrän han skickat efter viggar, därmed han sedan afslog dem;
att Sven jämrat sig och skrikit under vägghäftningen, där han varit
vänd med ansiktet mot väggen, och att hans höjande skett två gänger,
först sä att klackarna nådde golfvet, sedan så att han stod pä tå; att
golfvet i kammaren och Svens underkläder varit våta, då han under
pinan icke förmått hålla sitt vatten; att Sven skrikit och »bedt både
Gud och människor om hjälp», hvilket skriande brukades af dem, »som
upphängdes i öfre våningen»; samt att, sedan Sven efter omkring tre
timmars tid nedsläppts, blodvite synts på hans ena hand och hans
mattighet varit så stor, att han icke själf förmått taga sig en sup
brännvin, utan Per Slätt, soldaten, hade »hållit glaset under det Sven
».
Jämväl kommer i dagen, att Johannes Svenssons »bekännelse» om
Sven Bengtssons delaktighet i stölden var framkommen, under det
Johannes själf efter rättens beslut hängt i handklofvarna för att
förmås till bekännelse, men att den ock redan var återtagen, innan Sven
Bengtsson framilades till rannsakning.
Wetterberg dömdes den 21 febr. 1775 af hofrätten att böta 1 2 års
lön (— 150 dir smt), ersätta Sven Bengtsson, som, ålderstigen och
kroppsligen bruten, äfven blifvit under tiden utarmad, med 300 dir
och gälda kostnader med 204 dir 8 öre, allt smt. Han öfverklagade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
