Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ute i fria luften på inre borggården samt då dörren till rummet kunde
stå öppen, ginge det väl an; men under andra förhållanden om höst och
vinter hotades både fångarne och de, som i ämbetsärenden besökte dem
eller hade vård om dem, af verklig lifsfara. »Uti ett litet rum»,
fortsätter han, »hvarest flera personer hällas inneslutna och där de i brist
af bänkar eller så kallade lafvar nödgas ligga på bara golfvet utan
ombyte af linne, måste luften nödvändigt förskämmas och blifva rötaktig,
orenligliet och ohyra samlas, som jämte sorg, misströstan, ängslan och
slät spis lägga grunden till illaartade och smittosamma febrar, hvars
ämne blir allt starkare och farligare, efter det antalet af personerna
ökas och årstiden ej tillåter en renande väderväxling. Deras trasiga
paltor och kläder insupa förgiftet så ymnigt och starkt, att det
näppeligen står att utplåna. Däraf kan hända, att fångar kunna kringföra
smittan kring hela landet, då de föras från ena orten till den andra, ja,
själfva domstolarna stå i fara». Han åberopar härför det bedröfliga
exemplet från London 1750, »då 40 af rättens betjente och andra
åskådare, 4 de förnämste domare, 3 rådsherrar och 1 undersheriff af fån-
garne smittades och dogo>
»Jag förtiger», yttrar han vidare, »den
fara, som alla dagar hotar staden»; han menar genom fängknektarne,
hvilka i staden hade sina bostäder. Afven lasarettet hotades. »Att en,
som ditkommit, nedlagt alla de öfriga sjuka på lasarettet tillika med
därvarande betjäningen, har herr assessoren Hartman så väl som jag
erfarit».
Hofrätten gör a nyo ett försök att fä fängelserummens antal ökadt
och vänder sig med begäran härom till landshöfdingen i länet, baron
C hrist. Rappe. Han svarar, att rum nog fun nos men att de för
bo-fälligket icke kunde användas. Utom de, som voro i bruk, funnos blott
»fogdekammaren», »Jordans kammare» och ett rum, däri kvinnorna
förvarades. I fogdekammaren sutto nu 10, i Jordans kammare 7 och i
corps de gardet, där knektarne vistades, två. De öfriga rummen
saknade spisar och fönstergaller.
I skrifvelse den 26 nov. 1771 anhåller hofrätten hos regeringen, att
statskontoret må anbefallas utanordna medel för dessa rums reparation.
Rappe inberättar, att han utlyst auktion för inköp af materialier, men
att inga bud hafva afgifvits; därefter kammarkollegium och statskontoret
bemyndiga honom att själf låta verkställa reparationen.
Man må icke tro, att så bedröfliga förhållanden blott i Abo
före-kommo. Den 29 juli 1772 anmälas fullkomligt likartade omständigheter
frän smedjegårdshäktet i Stockholm. Grefve J. J. Gyllenborg, då
lands-höfding i Stockholms län, inberättar till regeringen sagda dag i
anledning af flera inträffade dödsfall i fängelset, att de förorsakats af trångt
utrymme och knappt uppehälle. »Alltifrån sistlidne höst», yttrar han,
»då arrestanternas antal började ökas till 50—60 stycken, hafva
sjukdomar och vantrefnad bland dem ökats.» De hade blott två rum, ett
för män och ett för kvinnor; dessutom en källare, däruti vatten- och
brödfångar förvarades samt en liten kyrka eller beredelserum för
dödsdömda. Så många förvarades i samma rum, att de ej hade utrymme
att röra sig af stället, och rummet uppfylldes af en svår hetta och stank,
hvilken blefve så mycket odrägligare, som en del delinkventer voro dels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
