Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
p
med sjukdomar, dels med allabanda skador behäftade. Dä sjuka och
friska så måste sammanpackas i hetta, stank och orenlighet och en från
bristen på ombvte af kläder oskiljaktig ohyra och vidare saknade icke
allenast all rörelse och sådana bekvämligheter, som bevarade människors
lif och hälsa, utan ock nästan all annan föda än vatten och bröd, så
vore väl ej underligt, att de förra efter en liten tid i uselhet afiedo och
de senare så småningom utmärglades och aftogo samt ändtligen såsom
sjuka på lafven nedlades. Då de, om än brottsliga, dock voro
människor ocli såsom sådana värda medlidande samt många, hvilka ändtligen
frikändes eller finge blott ett ringa kroppsstraff, redan i häktet förlorat
sin hälsa och »knappt gå därut förrän de uppgifva sin anda», nödgades
han anhålla hos K. Maj:t, att srnedjegårdshäktet, »som nu både för
Stockholms stads och detta läns arrestanter» nyttjades, måtte återfå de fyra
rum, som 1758 tagits därifrån och lagts under barnhusfabriken, eller
åtminstone blifva tillökt med två rum, så att sjuka och friska af samma
kön kunde på livar sitt rum fördelas. Nu måste konor, som ginge på
fallande fot till barnsäng, och personer, behäftade med smittosamma
sjukdomar, förvaras med de andra, dessa till fasa och förskräckelse; hvadan
bäst vore, om än flera rum kunde erhållas. Och han begärde slutligen
ock, att fångtraktamentet måtte höjas från 6 till 8 öre, då fången för de
nu bestämda 6 örena ej erhölle mer än en sill för 2 öre och bröd för
4 öre, därmed ingen fullvuxen människa i längden kunde bestå.
Vi skola längre fram återkomma till frågan om fängelserummen.
Beträffande fångunderhållet remitterades ärendet till statskontoret, som
afstyrkte förhöjning, med erinran om ej mindre 1737 års beslut,
hvarigenom traktamentet höjts till 4 öre, då spannmålspriset vore 15 dir kmt
tunnan eller mera, än äfven besluten den 17 mars 1757 och den 6 sept.
1758, som ytterligare höjt beloppet till 6 öre, sä länge spannmålen
gällde 40 dir kmt tunnan eller däröfver. Nu hade dock prisen fallit;
och då soldatunderhållet vid arbetskommenderingar vore 8 öre om dagen,
borde fångunderhållet icke göras lika därmed, hvilket dock Gyllenborgs
förslag skulle åstadkomma. Såsom vi härofvan i annat sammanhang redan
nämnt, biföll dock Kungl. Maj:t genom beslut d. 6 dec. hvad
Gyllenborg begärt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
