Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 för förfalskning af bankoassignation, 1 för mordbrand, 1 för plundring
af jakten Fortuna och 1 för öfvervåld å allmän väg. Bland de 45 å
Kalmar slott fanns Georg Semler, för förfalskning af bankosedlar 1730
dömd till Marstrand för lifstiden; 1 för tjufnad, fjärde resan, 1 för
uppsåt till tidelag, 1 för kyrkotjufnad, 1 för inbrottsstöld, 1 för det han
förskrifvit sig till den onde anden med sitt eget blod o. s. v.,
tillsammans 26 tjufvar, 4 sedelförfalskare, 1 falskmyntare, 6 dömda för
tidelag, 2 för våld emot fader, 1 för hor andra gången och del i
barnamord, 1 för blodskam, 1 för plundring af jakten Fortuna, 1 för
ofvan-sagda förskrifning och ännu tvenne. Bland fängarne 1759 å Bohus
möter man bekanta namn: kaptenen Börje Filip Schechta och Lars
Forbus, båda bland offren efter 1756 års misslyckade konspiration, Anders
Drake, den i anledning af 1743 års tronföljareval dömde
göteborgs-agitatorn, samt den för villfarelse i religionen å behaglig tid dömde
Tomas Leopold, hvars namn från början af 1746 under mera än 25
år upptager sin rad i fånglistorna.
Höga fångsiffror förekomma vanligen i Kalmar. Största eländet
möjligen ock. I sept. 1735 finner sig landshöfdingeii därstädes, samme
G. B. Stael von Holstein, som 1754 förflyttades till Malmöhus län,
föranlåten att hos regeringen söka tala till fångarnes förmån. »Det elände,
som de äro pädömda, har blifvit större», säger han, »därigenom att större
delen af dem äro nakna och utan kläder att om dagen under sin
träl-dom skyla sig med samt om natten måste ligga i fångetornen uppå bara
jorden; och som jämväl en del af dem äro krymplingar, orkeslösa, med
fallandesot och andra sjukdomar behäftade, att de ej kunna hjälpa sig
själfva, så är tillståndet mycket uselt och fara för smittosamma sjukdomars
utbredande.» Han begär därför dels nåd för en hop gamla och
orkeslösa fångar eller ock ej svårare brottsliga, tillsammans tolf, dels att de
kvarvarande måtte bestås kläder att skyla sig med och halmmattor att
ligga på, enär i annat fall deras belägenhet, ehuru de dock voro
människor, vore sämre än oskäliga kreaturs. Af bilagda domar ser man, att
somliga ådömts löpa gatulopp »igenom 300 man» och sedan arbeta i
Marstrand på behaglig tid, andra 9 gatulopp och 2 gånger kyrkplikt,
ännu andra 9 gatulopp igenom 300 man o. s. v. Blott den senare
punkten bifölls. Samtidigt ingick han med en ansökan, att lifstidsfången
Henrik Georg Semler, som enligt kommendanten von Essens,
stadsmajoren Hamiltons, slottspastorn Catonii samt landshöfdingens egen
iakttagelse skött sig stilla och gudfruktigt »samt visat prof i åtskilliga
vetenskaper, såsom arkitekturen, fortifikationen och dylikt, oaktadt han
rätt-visligen dömts af K. Maj:t att med järnkrona arbeta all sin lifstid, måtte
af nåd få entledigas från den svåra järnkronan, då han det ådömda
straffet med mera sinnesrolighet utstå kunde, hvilket eljest syntes bringa
honom till desperation och förtviflan». Men ansökningen afslogs likasom
en något tidigare samma år af Semlers moder ingifven, af
slottspastorerna i Marstrand och Kalmar m. fl. understödd ansökan om nåd för
»den unge och skickelige personen», såsom Catonius kallar honom. Först
tio år senare, då konung Fredrik I besöker Kalmar och därvid får
se Semler, som sedan 1729 burit sitt järn, frigöres han från detta;
Wieselgren, Sveriges fängelser och fångvård. 14
f
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
