Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 sådana, då hvalfvet n:r 1 kunde användas för länets fångar och de
öfriga båda bli lediga för arbetsfångarne, däraf då 35—36 kunde
mottagas. — A Bohus fästning förvarades fångarne i ett särskildt
»arresthus», deladt i fyra rum: det första, A, för »högvakts corps de garde», det
andra, C, benämdt finkan, för sämre fångar, det tredje, D, för kvinnfolk och
det fjärde, B, deladt i två afdelningar, för »bättre» fångar. Inalles
beräknades 40 fångar kunna i detta hus inrymmas; det var möjligt
därigenom att britsarna anordnats i två lag, det ena öfver det andra.
Icke alla blefvo med hvarandra inhysta. Man ser af landshöfdingen
v. Kaulbars’ skrifvelse till regeringen den 27 febr. 1760, med anledning
af kommendanten, öfverstelöjtnanten v. Grooths bref rörande
manufakturi sten Erik Engberg, dömd för del i bergs- och nämndemannen Jöns
Magnusson Landbergs upproriska anläggning emot regeringssättet, att de
politiska fångarne hade hvar sitt rum; att de särskildt bevakades och
ej fingo hållas i fängsligt förvar bland de öfriga arrestanterna, likasom
ock att de ej tillätos bruka bläck, penna och papper. Då löjtnanten
Gabriel Durietz såsom statsbrottsling 1758 arresterats i Hamburg och
sändts till Bohus fästning, skrifver v. Grooth till Kaulbars, att där icke
funnes något rum ledigt, utan måste han därför hafva Durietz i sitt eget
logement, samt att ingen i Kongälf ville bestå honom med spisning, på
grund hvaraf Kaulbars begär hans förflyttning till Varberg, dit han ock
kom. Och i anledning af borgmästaren Kiermans försändning till
Marstrand förordnar K. Maj:t 1766, att ett bekvämligt och anständigt dock
därjämte fullkomligt säkert fängelserum borde honom bestås, hvadan,
om de vanligen för statsfångar brukade rummen vore bofälliga, de
genast borde repareras. Därunder skulle han fått bo i ett privat hus
i staden, det han själf hyrt. Men t. f. landshöfdingen v. Qvillfeldt
meddelar regeringen den 5 mars 1766, att »de tvenne arrestrum, som
på Karlsten äro för statsfångar», befunnos i brukbart skick. Att likväl
förbudet mot bruk af bläck, penna och papper ej strängt handhades
synes framgå af ett och annat. Länsstyrelsen i Älfsborgs län inberättar
till regeringen den 23 jan. 1767, att en vidlyftig brefväxling sades pågå
mellan de fångar, som för delaktighet i upproret i Vedens härad sutto
på Marstrand, och deras anförvanter i orten, hvarför landshöfdingen
anmodat kommendanten, baron Cederström, att granska fångarnes
ankommande och afgående bref. Och då skrifvaren Tallberg 1768 eller
1769 lagsöker fältväbeln Joh. Gyllenschruf för fordran, under det de
bägge sitta å Bohus fästning såsom fångar, förundrar sig den senare i
sin förklaring däröfver, att, ehuru Tallberg »ej har lof att skrifva eller
äga skriftyg», han ändå kan G. »med skrifter importunera».
Med Anders Drake hölls skarpare tillsyn. Kommendanten å Karlsten,
grefve Georg Oxenstjerna omtalar i skrifvelse till regeringen den 19 juli
1748, att, ehuru Drake vid ditkomsten noga visiterats, hade han dock
»uppå ett sådant ställe, hvarest officeraren honom ej visitera kunnat,
haft en liten blyertspenna förgömd», med hvilken han ett bref samt
några rader på särskilda två papperslappar författat och dem med lack
förseglat; hvilket han äfven på samma fördolda rum haft förvaradt vid
visiteringen samt ett »pitzer» af silfver och utanskriften till sin hustru
ställt samt brefvet förliden söndag, som var den 17 hujus, uti en skjort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
