Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han, »att jag till min hälsa samt lif och lem är fördärfvad och i grund
ruinerad». En annan fånge, Anton Kalmeter, dömd för lifstiden till
Marstrand, har ock suttit lika strängt innesluten, till dess på
uppmaning af prosten i staden, Jonas Brag, Kalmeters svåger Samuel
Schulze 1745 sökte hos konungen och fick tillstånd för Kalmeter att
till sin hälsas skötsel någon stund om dagen gå ut i staden med vakt.
Skrifvaren Tallberg å Bohus hade enligt k. skrifvelsen den 11 febr.
1767 berättigats att »en stund på dagen taga frisk luft». Vid något
sådant tillfälle hade han, enligt Gyllenschrufs angifvelse, »vår nådiga
öfverhet samt regeringen infamt och skiendeligen blamerat», hvilket
kommendanten sökte ursäkta genom förklaringen, att Tallberg, som vore
mycket begifven på dryckenskap, väl kunde någon gång fått tillfälle
sig därmed öfverlasta, och då vore han sig ej (själf) mäktig.
I en nådeansökan af den 1 sept. 1722, hvilken tio å Marstrand
förvarade fångar till konungen ingifva, tala de om den »högste
undergång, jämmer och eländighet», den »olycka» och det »slafveri», de för
lifstiden där voro underkastade, om icke konungen ville gifva dem nåd.
Under vanliga förhållanden därstädes torde uttrycken varit något
öfver-drifna. Men tvifvelsutan kunde omständigheter inträffa, som gjorde dem
fullt befogade. Särskildt svårt drabbades ju alltid fångarne af stigande
sädespris. I den förut omförmälde riksdagsmannen Erik Jonssons skrift
till konungen den 12 sept. 1772 omtalar han, att under strafftiden å
Karlsten bestods honom blott 3 öre smt om dagen, därifrån dock
af-drogos 3 öre smt i månaden, och vidare 2 mark kommissbröd, under
det han dock hölls till det strängaste arbete. Härigenom blef han så
fördärfvad, att han 1757 i juni föll i en svår sjukdom, under hvilken
han måste sakna all tillbörlig skötsel, så att, säger han, »matkar växte
hopetals utur min kropp och länder och hade jag visserligen måst sätta
lifvet till uti detta svåra fängelse, hvar icke min kära hustru bevist
mig den barmhärtigheten, att hon till sin och husets stora känning
understödt mig efter sin yttersta förmåga.»1 Kommendanten å Karlsten
inberättar den 20 nov. 1741, att fångarne ledo sådan hungersnöd, att
därest hjälp ej snart mellankomme, »det arma folket af hunger dör»,
sedan det redan vore så utmattadt, att det snart icke kunde göra något
arbete. Då bestämdes, att ordningen å Karlshamns kastell skulle äfven
här tillämpas, så att fångarne undfinge två marker mjukt bröd till mans
om dagen, räknade till värde af 1 öre 2 penningar smt, samt resten
2 öre 22 penningar uti kontant, tillsammans 4 öre smt. Dylika
förhållanden inträffade, som vi redan sett, allt emellanåt. Men äfven i
öfrigt torde förhållandena inom fästningarna för där förvarade fångar
varit synnerligen pressande. »Här är en ängslig lefnad på denna
fästning», skrifver Jegerhjelm från Marstrand till en annan officer 1751;
hurudan skulle då »lefnaden» därstädes kännas för de i skumma
fängelse-hvalf under vintrarna eller vid arbetsbrist ofta både dag och natt
inspärrade, ej sällan fjättrade och svältande fångarne?
1 Af »alteration» öfver makens olyckliga tillstånd biet hustrun själf svårt sjuk.
Jonsson hemställer till konungens nåd, om honom icke borde beredas någon ersättning
för så mycket oförskylldt lidande. — Riksark.
Wie sel gren, Sveriges fängelser och fångvård. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
