Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dock, enligt aftalet med kommersekollegium den 6 aug. 1754,
tillför-bundit sig att livad tukthusfolkets sysselsättande anginge »rätta sig
efter hvad därom kunde blifva öfverenskommet och fastställdt, sedan
flyttningen kommit att försiggå»; och beträffande denna hade de blott
begärt, att den måtte verkställas under lika villkor, som bort iakttagas,
om spinnhuset förblifvit under publik betjäning.
Om likväl spinnhusarrendatorerna dä motsatt sig de båda
anstalternas sammanslående, kan detta möjligen hafva föranledts af en
annan fråga, om hvilken man då just tvistade som lifligast: vi mena
den redan berörda planen om spinnhusinrättningens kompletterande
med ett nytt »rasp- och tukthus» samt bevarandet däråt af den fond,
de inkomster, som för dess vidmakthållande anslagits.
I sitt till 1756 års riksdag ingifna memorial förklarar
kommersekollegium, att bemälda arrendatorer skött spinnhuset väl. »De
åsidosätta ej», heter det, »den tillbörliga allvarsamhet, med hvilken ett
straffhus styras bör, ej heller låta de ur akt den ömhet, genom hvilken de
till spinnhuset dömda personer måge ledas till förbättring; i hvilket
afseende de icke allenast i åtskillig måtto till spinnhusfolkets bästa
bättrat den eljest faststälda staten utan genom premier sökt uppmuntra
spinnhusfolket till idkesamhet.1 Hvarför ock kongl. kollegiets
deputerade vid anställda besiktningar på spinnhuset med nöje sett den goda
verkan, som en sådan arrendatorernas brukade hushållning åstadkommit,
och jämväl hört spinnhusfolket själft med munterhet vidgå, att de ej
haft ringaste orsak att i en eller annan måtto sig besvära.»
Biksens ständers manufakturkontor hade ock sin uppmärksamhet
fästad vid denna anstalt, men af en alldeles särskild anledning. Af
arrendesumman skulle nämligen få användas hvad som behöfdes för
att utvidga spinnhuset med föreslagna nya byggnader, ett s. k. verkhus
för påräknade fria arbetare och ett straffhus; men Kungl. Maj:t hade
hänskjutit till handels- och manufakturdeputationens bedömande, huru
länge spinnhuset borde anses vara »i ett ofullkomligt tillstånd» och i
följd däraf få behålla sagda summa eller när den borde öfverlämnas
till manufakturfondens förstärkande. I anledning häraf inberättade nu
manufakturkontoret d. 3 febr. 1756 till deputationen, att den vid
spinnhuset återstående byggnaden vore färdigbyggd men att, ehuru
spinnhusets årliga inkomster stege till 60,000 dir krnt och husrummen
skäl att dröja. Blott hafva vi antecknat, att Hegardt erkännes hafva för 5V4 år till
manufakturfonden inbetalt det årliga arrendet för »Långholms spinhus» med 10,500
dir smt.
1 »Tukthusstraffet», yttrar Hegardt i ett till kom.-kollegium d. 29 jan. 1756
ingifvet yttrande, »medför infami, under hvilken frågan om lefvernets förbättring föga
kan äga rum; men spinnhuset påsyftar hufvudsakligen lefvernets förbättring.» —
Antagligen delades denna uppfattning af hallrättens ordförande, rådman Sveder, som,
enligt uppgift i rikets ständers protokollsdeputations protokoll d. 20 jan. 1756, hos
kom.-kollegium begärt att på 3 till 4 månader få till spinnhuset försända en ung
gosse, »af hederligt folk kommen», allenast till att »injaga i honom skrämsel och på
det sättet så mycket lättare rätta några oartiga böjelser, som hos honom skolat visa
sig». Deputationen tinner förundransvärdt, att kollegium härpå ingått och gifvit
spinn-husinspektoren Livin befallning att emottaga gossen, ändå att denne ej bevisats om
brott. — Riksark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
