- Project Runeberg -  Sveriges fängelser och fångvård från äldre tider till våra dagar. Ett bidrag till svensk kulturhistoria /
262

(1895) [MARC] [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fri fot, 25 skulle efter hand frigifvas och ytterligare 24, sedan de
fullgjort lialfva sitt arbete. Samtliga dessa (91) hade erhållit arbete af
fabrikörerna. Af en förteckning den 17 dec. 1751 öfver
spinnhuspersonalen framgår, att af densamma 65 kvinnor voro ditdömda för vanart,
tiggeri och liderlighet, 15 gossar för tiggeri och vanart, en ung dräng
såsom »en vanartig person», en afskedad soldat för vanart och
gatu-tiggeri, en öfverskäraregesäll för vanart och liderlighet samt fem kvinnor,
liderliga och gäldbundna, för att afarbeta skuld till sina fabrikörer.

Huru högt förväntningarna om spinnhuset, såsom affärsföretag
be-traktadt, en tid uppdrifvits, vinner särskild belysning af den ansökan,
med hvilken fabrikörerna L. G. Mörck, Joh. Kruger, C. Dahlberg, L.
Ståhl och J. P. Kirchbuch den 6 okt. 1742 till K. Maj:t inkommo.
»Såsom själen och styrkan», yttra de däri, »till yllefabrikernas uppkomst
och tillväxt uti tillräckligt garnspinneri består», så och då det redan
upprättade spinnhuset ej kunde vara andra till nytta än dem, som redan
ägde repartition i de leveranser, som för kronans räkning där komme
att förfärdigas, begärde de att få inrätta ett nytt spinnhus, dock så att
därtill iinge användas de af krögerierna influtna och till
manufakturfonden eller spinneriernas utvidgande anslagna 30,000 dir kmt, hvarefter
och sedan allt vore bragt i fullkomligt stånd, de ville »all förnödenhet
bestyra» mot de förmåner, som bestodes vid det redan inrättade
spinnhuset och mot rätt att få betjäna sig af hvad om tiggare och löst folk
stadgadt vore och om månglerierna förordnats, så att då intressenterna
något sådant folk angåfve, de då strax måtte gripas och detta
spinnhuset tillställas. — Man ser, att afunden mot de mera gynnade här
spelar in från de mindre gynnades sida. Särskildt torde de förras fria
åtnjutande af understöd från den tidens »brännvinsmedel» hafva synts
de senare afundsvärdt.1

Om än denna ansökan icke ledde till någon åtgärd i det önskade
syftet, förblef dock icke spinnhuset i Stockholm det enda. Likasom
1600-talets patriotiska nitälskan yttrat sig i åtgärder för upprättandet
af tukt- och handtverkshus, sökte sig samma stämning under 1700-talet
uttryck i sträfvandet att åvägabringa rasp- och spinnhus; redan 1735
hade för ordnats, att spinnhus borde upprättas i Göteborg. 1 de förnyade
allmänna manufaktur- och handtverkeriprivilegierna af den 29 maj 1739
stadgades än vidare i 10:e punkten, att nödig anstalt ock skulle göras
till befordran af garnspinnerierna, så att denna näring »ej allenast i

1 Till hvad vi ofvan nämnt rörande hufvudstadskrögarnes helt olika stämning i
fråga om denna metod att låta den ena näringen skatta till den andra, anse vi oss
böra meddela, att de hos riksens ständer vid 1746 års riksdag, vid öfverklagande att
krögeriet i k. f. den 28 jan. 1746 ang. brännvinsbränningen icke ansetts såsom borgerlig
näring, uppgifva att de i utskylder från 1732 till 1734 betalt till kronan 180,000
dir kmt och till fabrikerna sedermera en årlig afgift af 30,000 dir kmt. Ständerna
böra myndigheterna, som upplysa, det förr blott sparsamt någon antagits till borgare
på krögerinäring, men att på senare tid krögaresocieteten »därtill befordrat en hop unga,
friska och till nyttigare arbete dugliga personer i stället denna näring endast bort
lämnas till de utom sitt förvållande afsigkoinna borgare samt deras änkor och fattiga
hustrur såsom en håndtering, som dem är mera anständig än för friska karlar». Af
600 krögare hade blott 70 burskap; alla kontribuerade dock efter förmögenhet. Med
hänvisande till 1734 års landshöfdingeinstruktion, som i 18 § sade, det försäljning af öl och
brännvin ej borde räknas för någon borgerlig näring, afvisade ständerna krögarnes supplik.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:44:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wsfangelse/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free