Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bestod nämligen af en tillsyningsman, handelsmannen Gallas, med 50
dir smt i lön; en inspektor med 150 dir, en präst med 80 dir, ett
rum i huset och 3 famnar ved; en vaktmästare med 96 dir och två
vaktknektar med 48 dir hvar och 2 famnar ved för vaktrummet samt
en spinnmästare med 6 öre smt för hvar arbetsdag och sitt arbete
betaldt; således sex funktionärer utom spinnmästaren med tillsammans
472 dir smt i lön utom rum och ved, såsom uppgifvits — under det
hela fång- och arbetspersonalen utgjordes af 13 kvinnspersoner, af
hvilka tvenne hade barn med sig. Bespisningen, till en början utgjord
för husets räkning »efter nödtorften», skedde nu så, att den, som spunne
3 sträng om dagen, finge 15 öre kmt, den, som spunne mindre, finge
blott 9 öre kmt, därför de fingo köpa »hvad mat de kunde» och till
hvars hämtande någon af dem utsläpptes. De, som hade barn med
sig, skulle af arbetsförtjänsten föda äfven dem. Fabrikörerna fingo
betala till huset »14 öre kmt per sträng kettinge och 12 öre kmt
inslag», hvarjämte de lämnade ull. Gudstjänst förrättades i ett stort
rum strax inom porten; men, yttrar Bruséen, »att detta skulle vara en
kyrksal, därtill blef man ej varse annan liknelse än att ofvan ett
fönster, framför hvilket prästen brukar stå och predika, var ett
järnbleck uppslaget med förgyllda bokstäfver, innehållande Jeowali såsom
vid predikstolar brukligt är. Tvärt om fanns detta rum sä i alla måtto
vara likt en krögarestuga, emedan kring ett långt träbord sutto
soldater af garnisonen med drickeskärl och tobakspipor, på hvilket sätt
nämligen vaktmästaren för sin del detsamma nyttjar och brukar,
ägan-des eljest sitt rum på andra sidan om förstugan.» Bruséen underställer
kollegiet, om sådant vore »tjänligt och anständigt»; påpekar vidare,
hurusom den dryga aflöningsstaten uppate till ingen nytta den publika
fonden, och anmärker slutligen ock, att sättet för kvinnornas betalande
vore olämpligt. Ty, säger han, »ehuru det är billigt, att lättjefullt,
odygdigt och löst folk skola i sådana arbetshus inmanas, så synes
dock en kristlig och naturlig billighet erfordra, att då de sålunda
hållas i tukt och arbete, de tillika må hafva sin skäliga föda och icke
förgås af hunger och elände, som äfven sätter dem ur stånd att göra
gagn; hvaröfver de på spinnhuset inmanta, i synnerhet de, som hade
barn, med tiggande sig beklagade, hvarom deras utseende till större
delen bar vitnesbörd; varandes de i långt svårare tillstånd än
missgärningsmän, som utan arbete njuta fångtraktamente.» Meddelande att
40 personer kunde inrymmas i huset, anmärkte han ock, att, då
personer inmanades, hvarken viss tid eller visst arbetskvantum för dem
utsattes; vid påminnelse hvarom både magistrat och hallrätt genmälde,
att de aldrig fått del af K. Majrts förordning härom.
Huru liten verkan hans anmälan om alla dessa oefterrättligheter
haft, erfar man af hans berättelse vid nytt besök 1748. Tillståndet
finner han ej bättre då. I spinnhuset funnos 14 kvinnor, af hvilka
blott tre voro ditdömda, en af dessa enhänd och utan möjlighet att
göra gagn; de återstående 11 voro inmanta på rannsakning eller på
någons rekvisition på behaglig tid. Spinnmästaren hade gått därifrån;
hans ställe intogs af en kvinnsperson, som själfvilligt gifvit sig dit.
Personalen uppehölls så, att för förfärdigande af 3 sträng lämnades 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
