Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slutligen ock en hemställan, det K. Maj:t måtte befalla sitt
kommersekollegium, som ägde öfverinseende öfver spinnhusen i riket, att göra sig
underrättadt om hushållningen och tillståndet vid detta spinnhus, samt
taga de mått och steg, att allt oskick därvid måtte framdeles
före-kommas.
I en något senare till rikets ständers manufakturkontor afgifven
inspektionsberättelse1 finner man rörande samme Cavonius upplyst, »det
han haft den djärfheten vid flera tillfällen att på privata personers blotta
begäran i spinnhuset intaga tjänstehjon, som hos en obillig husbonde
eller matmoder råkat i ogunst, och dem pä husbondens begäran i några
dagar hungrat och illa handterat, innan han dem åter igen utsläppt».
Under sådana förhållanden kan det icke förundra, att inrättningen
råkat i vanrykte. I nämnda berättelse omnämnes, att vid inspektionen
därstädes funnits blott 7 spinnerskor, tre af dem ditdömda och fyra
frivilliga.
Vid tal om spinnhusens dåvarande ställning erinrar
kommersekollegium i sin skrifvelse till K. Maj:t den 3 mars 1783, hurusom städernas
magistrater hade haft sig älagdt att mottaga och redovisa
spinnhusfondens medel samt landshöfdingarne att vårda sig om spinnhusen i sina
län. »Men», yttrar kollegiet vidare, »denna redogörelse och vård hafva
varit nog vanskliga; och då penningarnas förvaltning berodde på en stad
och magistrat, som vid tätt infallande riksmöten hade en medlem bland
lagstiftarne och högsta makten, torde det blifvit svårt att med lagens
stränghet tvinga sig till en upplysning, den vederbörande helst velat
be-grafva i mörker och glömska.» Dessa ord torde sprida ett visst ljus
öfver så väl den slapphet, som under ifrågavarande tid så ofta röjer sig
i statsämbetsmyndigheternas tillvägagåenden, som ock öfver den
likgiltighet, med hvilken de af kommunala vederbörande bemötas. Häruti
inträdde väl efter 1772 års revolution någon ändring, men följderna af
det tidigare förhållandet kunde likväl icke helt omintetgöras. Då
kommersekollegium, jämlikt k. brefvet den 9 jan. 1772, börjat från
magistraterna infordra redogörelser för ifrågavarande fond hade sådana icke
stått att få. På flera ställen hade spinnhusafgifterna »råkat i
förgätenhet», och uppbörden befanns delad på flera hundra redogörare, som blott
till minsta delen kunde kontrolleras. I en skrifvelse af den 22 april
1773 anhåller kommersekollegium, att öfverståthällaren måtte
förständiga magistraten i Stockholm, »vid hårdt ansvar» — ett uttryck som
före den 19 aug. 1772 knappast torde hafva användts —, att snarast
redovisa för spinnhusafgifterna åren 1770 och 1771, enär af dem ej
större leverering gjorts än 3,000 dir smt för det förra året och 1,100
dir smt för det senare, ehuru uppbörden förmodligen varit större; och
öfverståthållaren uttalar sin förhoppning att icke behöfva vidtaga någon
allvarsam ämbetskandräckning för att tillvinna sig lydnad. Han måste
dock aflåta ny skrifvelse i saken den 14 juni s. ä. Magistraten hade
därå hans brott och straff skulle stå uppskrifna, sedan 40 par spö, därpå en söndag
uppenbar kyrkoplikt och därefter till Helsingfors för 6 års arbete i halsjärn. Härmed
förenar sig vice presidenten med tillägg af schavottering äfven i Helsingfors. För
spöslitningen röstade ock hofrättsrådet Krook.
1 Den är odaterad. Riksarkivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
