Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilka det ena i gamla rådhuset vid torget ägde eldstad och begagnades
såsom bysättningshäkte. Ännu ett arrestrum fanns i corps de gardet
vid torget; men sedan vakten 1794 blifvit indragen, kunde det ej nyttjas.
I Strömstad hade man för bysatta ett rum i rådhusets öfre våning och
under rådstugan ett grundmuradt hvalf utan eldstad och fönster för
förvarande af missgärningsmän; det senare var »både i anseende till
byggnadssättet och dess mörkhet vederstyggligt» samt genom sin köld
förstörande för den inneslutnes hälsa. Kongälf hyrde fängelserum
tillsammans med Inlands södra härad. I öfriga härad inom länet
funnes mestadels ett eller två arrestrum i försvarligt skick; där så ej
var fallet, skulle åtgärder för ändamålet snarast vidtagas.
I berättelsen rörande Karlstads län berör landshöfdingen Nils
Silfversköld blott kronohäktet i residensstaden. Det hade uppbyggts på
1760-talet, låg å ett berg vid Klarälfven och hade således sundt läge
men var »till invärtes beskaffenhet mörkt och ohyggligt». Fångrummen
voro fem, af hvilka blott tre kunde nyttjas; dessa användes för
rannsak-nings- och vatten- och brödfångar. Ett rum fanns för bysättningsfångar.
Blott i två rum funnos lafvar; i de öfriga flngo fångarne ligga på bara
golfven, därunder fyllning saknades; då spislarna ej kunde uppvärma
rummen, ledo fångarne under vintern ett ömkansvärdt elände. Fönstrens
litenhet gjorde rummen mörka och ängsliga; fångarne kunde under höst
och vinter i dem ej se »att läsa i bok». Vaktbetjäningen, som bestode
af blott tre personer, medhunne så mycket mindre att uträtta fångarnes
ärenden för hämtning af deras föda, som de dels hade att bestrida
nattvakt vid häktet, dels ock måste om dagarna ej mindre inbåda fångförare
till nästan dagligen förekommande fångskjutser än äfven uppassa vid
landskansliet och landskontoret. Följden häraf hade visat sig i en mängd
rymningar. Nödigt vore därför, att vaktbetjäningen ökades, att deras
löner, nu 12 riksdaler årligen, höjdes samt att en egen vaktmästare
bestodes länsstyrelsen; vidare borde fångunderhållet höjas. Hvad an-
ginge fångarnes arbete, hade redan i skrifvelse den 1 maj 1787
landshöfdingen ådagalagt omöjligheten för de allra flesta fångarne att anskaffa
sådant och därå något förtjäna; icke desto mindre hade, enligt
statskontorets svar härå den 23 i samma månad, lägerhalmen, som förut
beståtts fångarne, indragits, hvadan de sedermera måst ligga på blotta
trälafven, hvarigenom fängelset blifvit mera plågsamt än själfva det
straff, hvartill de omsider dömdes.
Landshöfdingen i Västerås, grefve U. G. De la Gardie finner intet
vara att anmärka vid stads- och häradshäktena i länet men meddelar
beträffande »slottsarresterna», att de bestodo af »två till vid pass två alnars
djup under jord och slottets södra gafvel anlagda och hvälfda rum med
fönster inåt borggården, det ena för man-, det andra för kvinnokönet»,
bägge försedda med eldstäder, det större med lafvar, men, då 12—14
personer dit infördes, med knappt mer än »vändningsutrymme» för dem,
däraf trängsel och osund luft med åtföljande sjukdomar uppstått. Vidare
fanns en »vattenarrest», ett stort och rymligt rum ofvan jord, men för
de många lösdrifvare, som införpassades och som »icke borde dela
missgärningsmäns medfart», funnes intet särskildt rum. På senaste tiden
hade ett sådant anordnats för bysatta; ett litet rum för dödsfångar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
