- Project Runeberg -  Sveriges fängelser och fångvård från äldre tider till våra dagar. Ett bidrag till svensk kulturhistoria /
313

(1895) [MARC] [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

loppet emot andra arbetare; att andra fångar skulle befordras till någon
förtjänst hos enskilda personer, så att en nödpenning måtte blifva
be-spard till den tid, de entledigades ur fängelset; att landsköfdingar,
kommendanter, befälhafvare och provincialmedici ofta borde
personligen efterse fångarnes skötsel samt tillse, det arrestrummen hölles snygga
och dagligen vädrades; samt att då eller då, där sådant bekvämligen
ske kunde, luften än mera borde renas genom rökning med enris eller
golfvens beströende med granris. Fångarne skulle tillhållas åtminstone
en eller två gånger i veckan tvätta sig och där sådant behöfdes själfva
rengöra sina kläder, hvarjämte i öfrigt borde tillses hvad som kunde
befordra deras hälsa samt minska den skadliga, icke sällan öfverklagade
osnyggheten i arresterna. Så vidt görligt vore, borde bekännelsefångar
hållas i särskildt rum, på det prästerskapet desto lägligare och oftare
samt med mera framgång måtte kunna lämna dem tjänliga
föreställningar och undervisningar, likasom ock på det fångtraktamentet måtte
säkrare förslå till ändamålet, allt brännvinsnjutande strängeligen borde
förbjudas och alla tillfällen därtill, så vidt möjligt vore, undanrödjas.
Med marketentare eller ock med någon af fångbetjäningen borde
myndigheterna uppgöra aftal om viss förtäring för arrestanterna emot de af
kronan bestådda medel, enär därigenom tillfälle betoges deras vaktare
till egennytta på deras bekostnad.

Dessutom föreskrefs, att stads- och häradshäkten borde äga två
eldrum i godt stånd för olika kön samt att alla underjordiska hålor
och fångkällare, så vid kronans som härads och städers enskilda
häkten, skulle af skaffas och, så vidt möjligt vore, igenfyllas; därmed
både den urgamla »skämman» och dess nyare afarter voro tillsammans
lagligen utdömda. Slutligen lämnades ock särskilda bestämmelser i
anledning af länsstyrelsernas för särskilda fängelser framställda förslag.

Regeringen anbefaller emellertid alls icke någon granskning af
vederbörande spinnhus, ehuru deras egenskap af fängelser dåmera väl borde
synts påtaglig. Särskildt var ju spinnhuset å Långholmen i Stockholm
ett fängelse för kvinnor, sedan tukthusfångarne dit öfverflyttats och
där-inom utgjorde en särskild afdelning. Ännu i ett k. bref den 11 juli
1792 hafva vi funnit omnämnd en fånge såsom genom k. utslag den
12 jan. 1789 dömd till »tukthuset», hvilket uttryck, förestafvadt af
lagen, just hänvisar till sagda afdelning af spinnhuset. Det senare
namnet utträngde dock fullständigt det förra; och om man än,
åtminstone då fröken Magdalena Rudenschiöld från arresten i Kungshuset
eller »gamla slottet» å Riddarholmen ditfördes,1 bort erinras om dess

1 Hon beskrifver själf sitt första rum därstädes såsom »en mörk arrest med en
vattenskål på golfvet och ett glas vin bredvid», såsom det vill synas, utan möbler.
Ankomstdagen på aftonen fick hon dock dit sin egen säng med tillhörande sängkläder.
Senare fick hon åt sig af kommersekollegium upplåtna två möblerade rum och kök,
»oberoende af arresthusen», med utsikt åt en trädgård samt egen utgång. — Ridderstad,
Gömdt är icke glömdt, IX, 19. — 1 Barfod, Märkvärdigheter rörande svenska
förhållanden, Sthm 1846, s. 168, uppgifves, att hon genast fick två rum, »den våning,
som eljest tillkommer pastor loei», och sedermera ännu flera »för sig och sina
dome-stiker», samt att fyra rätter mat hvarje mål för hennes bord serverades af
spinnhusdirektören; hennes tjänstfolk fick kostpengar, och en piga, som alltfrån början varit
hennes trogna sällskap, -fick af kronan 1 plåt om dagen. Något arbete ålades henne ej.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:44:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wsfangelse/0346.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free