Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade visat sig allt orimligare att där sammanföra både kvinnor och män.
Allmänna meningen hade ock börjat vända sig emot
lösdrifvarerekryteringen vid arméen. Redan i k. förklaringen den 13 okt. 1756 öfver
1752 års kapitulationsreglemente hade stadgats, »att under namn af
lös-drifvare ingen såsom straff påläggas måtte att gå in uti något regemente»,
hvilken föreskrift tillkännagifver sig orsakad af »det angelägna
ändamålet att förse regementena med nyttigare soldater än lättingar och
lös-drifvare»; men genom bestämmelserna i 1802 års värfningsstadga hade
dock ett stort antal sådana årligen tillförts arméen. Och först genom
k. brefven den 8 sept. och den 13 okt. 1824,1 däruti förklarades
oförenligt med den anda, hvaraf krigsmannen borde lifvas, att någon
dömdes till krigstjänst såsom straff, blefvo häremot stridande bestämmelser
så väl i 1802 års värfbingsstadga som i legostadgan den 15 maj 1805
upphäfda. Under det fredsåren ännu varade, visade sig emellertid, att
antalet lösdrifvare i landet var vida större, än hvad genom
tvångsrekry-teringen kunde tillgodogöras försvarsverket. Följden däraf blef, att de
försvarslösa å fästningarna ökades och att straffade och ostraffade där
sammanblandades. Emot detta missförhållande, hvilket redan i midten
af 1700-talet, såsom vi förut omförmält, ådragit sig myndigheternas
uppmärksamhet, var det 1804 års förordning riktade sig.
Den bestämmer således, att Karlskrona och Sveaborg skulle blifva
de arbetsställen, där, såsom orden lyda, »sysslolösa och vanartiga
personer utan att, såsom förut skett, sammanblandas med missdådaren eller
dem, hvilka för begångna brott till fästningsarbete blifvit dömda, kunna
under den uppsikt, som för deras förvarande och tillsynen vid arbetet
pröfvas nödig, sysselsättas emot ett därför afpassadt och till deras
nödtorftiga utkomst erforderligt underhåll».
Öfverståthållareämbetet och konungens befallningshafvande ägde dit
döma: l:o För l:a eller 2:a resan stöld straffade, eller för andra
brott till fästningsarbete hållna personer, som efter utståndet straff eller
arbetstid, icke kunna uppgifva något lofligt näringsfång, hvarmed de
kunna försörja sig eller anskaffa en pålitlig man, som dem i tjänst
antager och svarar för att de ej genom kringstrykande falla det allmänna
till last; 2:o lösdrifvare eller landstrykare, tatarer och zigenare; 3:o
ut-strukna soldater; 4:o de, som förbjudits vid påföljd af straff till en ort
återkomma, men sådant ej hörsamma; 5:o ur tjänst skilda drängar,
betjänter eller soldater; 6:o svensk handtverksgesäll, som utan laga förfall
icke inom 14 dagar efter ankomst till stad inställer sig till arbete hos
mästare; 7:o handtverksgesäller, ostadiga, sturska, lata och liderliga, som
ej antagas af någon mästare; 8:o utrikes ifrån kommande öfverlöpare,
som ej böra utlevereras; samt 9:o extra ordinarie vaktbetjänte vid
allmänna eller stadens verk, extra ordinarie betjänte och beslagskarlar vid
tullar, vågar med flera ställen, som sex veckor utan förfall afhållit sig
från tjänstgöring.
För afsändandet af vederbörande dömda bestodes skjuts såsom för
fångar; dock borde de ej såsom dessa fängslas, ehuruväl tillfälle till
rymning icke finge lämnas dem.
1 Jfr Weidenhjelm, Samling af föreskrifter angående rustnings- och
roterings-besvären. Sthin 1891, s. 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
