Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till arbetsstället ankommen person finge ej lösgifvas, förrän säkert
utrönts, att han erhållit tjänst eller lofligt näringsfång, dock icke förrän
han varit där ett halft år, så vida ej synnerliga omständigheter skulle
därtill föranleda. Men hade han under arbetstiden utmärkt sig för
vanart eller lättja, borde han oaktadt erhållet försvar eller näringsfång icke
lösgifvas, förrän han sitt lef verne förbättrat.
Genom ett samma dag och år utfärdadt reglemente angående de
båda nyinrättade arbetsanstalterna ställdes de under kontroll af
vederbörande fästningskommendant, som ock erhöll befälet öfver den ditsända
personalen. Skillnaden emellan denna och de för brott dömda fångarne
erhöll ett kraftigt betonande i den fullt militäriska organisation, som
gafs åt den förra: den fördelades i kompanier, hvart om 100, högst 150
man, under befäl af en officer och två underofficerare, hvilka senare, då
kompaniet ökats till 130 man, förstärktes med en tredje. Arbetskarlarne
skulle årligen såsom beklädnad erhålla de persedlar, som tilldelades
fångarne för tre år, men deras jacka skulle vara grå och äga krage
och uppslag af kläde eller vadmal, svart och rödt rutigt å Sveaborg
samt svart och ljusblått rutigt i Karlskrona, så påsydt att det ej utan
att skada jackan eller så att det syntes kunde bortsprättas. För
snygghetens bevarande skulle de hafva kort, öfver hela hufvudet stubbadt hår.
Hvarje karl skulle hafva två skillingar och två marker mjukt eller en
tredjedel mindre torrt bröd arbetsdag som helgedag; sängkläder, ved m.
m. bestodes dem lika med värfvad trupp.
Kommendanten å Sveaborg och varfsamiralen i Karlskrona ägde
fördela och utstaka deras arbete, dock så att de ej, så framt det kunde
förekommas, finge arbeta gemensamt med (straff)arbetsfångar eller på
samma ställe som de, på det allt umgänge dem emellan måtte undvikas.
Ej heller finge de arbeta för enskildas räkning. Yid betingsarbete borde
det lämnas dem emot skälig betalning lämpad efter arbetets beskaffenhet
och jämförd med hvad andra därför njöto; blefve därigenom
dagspenningen större än den vanliga, ankomme på kommendanten att bestämma
användningen däraf, antingen till karlens bättre underhåll eller hans
beklädnad, därvid dock måste vidblifvas hvad som tillhörde ett tarfligt
lifsuppehälle och nödiga klädespersedlar. Återstoden af medlen skulle
lämnas karlen vid lösgifningen. De rum, däruti manskapet inhystes,
skulle vara sådana, att de utan särskildt fängsel kunde bevakas. Yid
sjukdom skulle de vårdas på flottans sjukhus både i Karlskrona och å
Sveaborg. Skadades någon eller blefve genom bräcklighet till arbete
oduglig och saknade laga rätt till försörjning på annat sätt, borde
Sera-fimerordensgillet foga anstalt om hans intagande å något dess hospital.
Under arbetstiden stodo kompanierna under krigsrätt, som för rymning
ägde döma till ett års fästningsarbete på stockhuset å Sveaborg eller
vid ankarsmedjan i Karlskrona. Hvarje månad borde manskapet
mönstras, då kommendanten ägde rätt att, där någon karl befanns hafva
utmärkt sig för flit, pålitlighet och beskedlighet, tilldela honom någon
större frihet antingen med hänsyn till hans bevakning eller till
disposition af arbetsförtjänsten eller ock genom hans befordran till korpral,
därtill 4 finge nämnas å hvart kompani. Men frigifvas kunde ingen,
förrän styrkt blifvit, att han erhållit något försvar eller lofligt närings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
