Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vore stadgadt. Vid bristande utrymme i allmänna arbetsinrättningen
borde de nämligen såsom förut på fästning insättas; och om
fästningsfånge på viss tid icke vid dennas utgång vore i stånd att förskaffa sig
laga näringsfång, borde han kvarhållas å fästningen, till dess rum å
allmänna arbetsinrättningen blefve ledigt eller tillfälle till tjänst eller
annan loflig bärgning för dem yppades eller kunde beredas.
Det var således icke nog med att inrätta allmänna arbetsställen;
en mera maktpåliggande åtgärd borde varit att tillse livad som
förnämligast vållade tillflödena till dessa ställen och sedan i möjlig mån söka
tilltäppa sådana olycksådror. Väckande och varnande röster saknades ej.
»Dryckenskap», yttrar ordföranden i sundhetskollegium, arkiatem David
Schultz von Sehulzenheim,1 »är blifven här i landet en den allmännaste
last, hvilken förminskar idogheten och utkomsten samt på det hela
mycket förnedrar den svenska menigheten.» Han anmärker med ogillande,
att ehuru 1733 års förordning mot dryckenskapen på riksens ständers
tillstyrkan utfärdats, så blef dock, säger han, den odygden ej uti den
sedan 1736 gällande Sveriges lag med något straff belagd utom vid det
tillfället, då kyrkan i ett sådant oskickligt tillstånd besöktes. Ar 1747
hade antalet af destillatorernas brännvinsförsäljningsställen i Stockholm
höjts från 600 till 700, därvid det (till 1813) förblifvit; men utom dem
funnos vid slutet af 1790-talet i hufvudstaden 114 spiskvartersidkare,
82 traktörer och gårdkockar, 32 änkor med samma näring, 47
vinskänkar och källarmästare, 11 kaffekokare och 299 likörkammaridkare,
eller tillsammans 1,285 rusdrycksförsäljare på en befolkning, som vid
1795 års slut beräknades till 75,191 personer, s<)ledes ett
försäljningsställe på ungefär 62 personer. Då nu barnen och de flesta kvinnorna
icke begagnade sig af dessa ställen, måste ju de verkliga afnämarne
skatta desto drygare, för att 1,285 sådana hushåll skulle äga sin
berg-ning. Öfverallt i landet vore dryckenskapen jämväl utbredd på grund
af de »nästan oräkneliga krogar, hvarmed alla landsvägar sedan år 1775
blifvit försedda». Krögarne, hvilka högeligen vanhedrade betydelsen af
ordet näringsidkare, tillredde plantskolor för allt slags liderlighet, hvarest
gatstrykare och bofvar möttes; vid gästgifverierna å landsbygden, där
fylleriet öfverflödade, insöfdes allmogen i lättja, uppretades till
liderlighet och fördärfvades till hälsan. »Om statsverket», utbrister han, »drager
någon inkomst af den uti en olycksstund påfunna brännvinstillverkningen
samt dess försäljning, så vore det dock ett missfirmligt tvifvelsmål, att
icke en huld öfverhet gärna vidtager de tjänligaste medel att hämma en
öfverdrifven ytterlighet med brännvinstillredningen och förbrukningen.»
Och han klandrar kraftigt den »ovana», som tagit öfverhand i
hufvudstaden och som bestode däri, att i de flesta herrskaps hushåll
kostpenningar gåfvos åt tjänstefolk af bägge könen, hvarigenom dessa
intvingades å krogarna; om dessa skulle anses oundvikliga, föresloge han,
att med förbud för all matservering å dem, de skulle inrättas i likhet
med bagarbodarna och sålunda en sup brännvin eller något litet större
mått till afnämaren utlämnas genom en lucka, hvarmedelst supande
1 I sitt redan af oss anförda tal den 30 jan. 1799, då han för andra gången
nedlägger presidiet i Vetenskapsakademien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
