- Project Runeberg -  Sveriges fängelser och fångvård från äldre tider till våra dagar. Ett bidrag till svensk kulturhistoria /
324

(1895) [MARC] [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stärkt, ehuru detsamma i öfvervägande mån underhölls af »kronomedel».
Såsom sådana betraktades nämligen spinnhusfonden, af hvilken bristen i
spinnhusinkomsterna årligen täcktes.

Tillsammans med Danviks hospital, Gustafs inrättning till
Stockholms stads fattiga arbetare, allmänna barnhuset och kurhuset lades
sålunda spinnhuset under hufvudstadens gemensamma
fattigvårdsdirek-tion. En af konungen utsedd serafimerriddare skulle där föra ordet;
öfverståthållaren ombetroddes att vara v. ordförande. Ledamöterna
skulle vara 25, af hvilka konungen, efter direktionens förslag, utnämnde
en till öfverdirektör med lön af barnhusfonden. Direktionen skulle
fördelas i fyra departement, af hvilka det första toge befattning med
försörjningen, det andra med arbets- och korrektionsinrättningarna, det
tredje med uppfostringen och undervisningen och det fjärde med
sjukskötseln. Organisationen var tung; den åsyftade att bringa till stånd
ett slags kommunal förvaltningsmyndighet under byråkratisk form. Lätt
borde dock varit att inse svårigheten af att just vid denna tid förmå
sinnena att med verklig villighet foga sig uti och uppbära en
anordning af detta slag. Antagligen hyste ock regeringen vissa tvifvel härom,
enär den fastställde stadgan blott för tre år och den 24 maj 1810
lorständigade direktionen att inkomma med berättelse, huru den
försökta anordningen utfallit.

#

*



*



Sedan vi härmed redogjort för Gustaf IV Adolfs reformarbete
inom den svenska fångvårdens länge försummade område, är det på
sin plats att omförmäla, hurusom de för frågan verkligt intresserade
visserligen icke ansågo det, som härmed åstadkommits, vara tillräckligt
eller motsvarande ens mera begränsade anspråk. Bäst torde detta
bevisas af hvad von Schulzenheim i samma ärende yttrar, sedan han
gifvit det varma erkännande, vi anfört, åt den unge konungens år
1798 utfärdade bestämmelser. Han omnämner de 80,000 dagsverken,
landets för brott straffade fångar ansågos årligen utgöra och hvilka
han fann motsvara allenast tre dagsverken i veckan för hvarje man;
han förknippar härmed den anmärkningen, att, om allting med en
nit-full klokhet blefve anordnadt, borde af fångarnes armar långt mera
både enskild och allmän fördel kunna dragas samt många onödiga
utgifter förekommas. Så ingår han vidare på frågan om en organisation
af själfva fängelserna. Icke flera än 5 väl inrättade hufvudfängelser
för brottslingar borde efter hans öfvertygelse behöfvas för Sverige och
Finland. »Det blefve», säger han, »i längden vida förmånligare, om
ock något mera i skjutsfärd utgå skulle, att bygga och underhålla
några få fullkomliga inrättningar och att löna en därvid erforderlig
betjäning än att pa sätt som hittills fortfara med många fängelsers
underhåll och med en stor mängd fångvaktares aflöning.» Till dessa
kloka ord fogar han dels en af hofintendenten af Sillen på hans
begäran och efter Howards åsikter uppgjord ritning till en
fängelsebyggnad för 200 fångar, dels flerahan da praktiska råd och anvisningar för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:44:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wsfangelse/0357.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free