Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fångar icke endast kunde få förökade villkor i anseende till boning,
skötsel och föda utan äfven huru de måtte kunna blifva mera nyttiga
medlemmar i staten». Något sådant förslag kom dock icke till stånd;
lagutskottet nöjde sig med att, jämte sin tillstyrkan af den k.
propositionen, förklara, hurusom både allmän och enskild fördel samt en
förbättrad kriminallagstiftning fordrade »ej blott att häktade personer
måtte med gagneligt göromål sysselsättas utan ock att en del nu
brukliga kroppsstraff i många om icke de flesta fall kunde till arbete
förbytas». 1
Men om än någon åtgärd i de sålunda berörda fångvårdens liufvud-
frågor icke vid denna riksdag kunde bringas till stånd, lyckades dock
allmogeintresset tillvinna sig så mycket beaktande i fråga om ordnandet
af fångskjutsen, att rikets ständer hos regeringen begärde, det vissa
fångförare måtte varda anställda inom hvarje härad, för att såmedelst
få fångskjutsningen med mera ändamålsenlighet ombesörjd. Ett k. bref
af den 15 okt. 1801 hade väl, med anledning af den allmänna
osäkerhet, som vållades af fästningsfångars rymningar och permitterade
vanfrejdade soldaters kringstrykande, förständigat krigsrätterna noga
undersöka mål, som rörde fångars flykt, likasom ock redan k. förordningen
den 11 juli 1792 påbjudit, att, när gröfre missgärningsmän skulle föras,
någon kronobetjänt ovillkorligen skulle vara med och ansvara för
fångens vård; men då i sistsagda förordning jämväl förklarats, att den
fångförande allmogen icke kunde bindas till det ansvar, 19 kap. 3 §
missg.-balken bestämde för vaktkarl, som af försummelse eller
van-gömmo släppte fånge lös, utan blott borde i fall af fångspillning
beläggas med böter, visade det sig, att berörda rymningar alltjämt
fortforo och alltjämt uppskrämde allmänheten. Vid riksdagen 1812
behandlades frågan på nytt; man enade sig då om en begäran, att
öfverenskommelser måtte åvägabringas mellan hemmansinnehafvarne om
sammanskott för fångskjutsens ombesörjande.
Så länge icke bevakningsskyldigketen såsom en särskild uppgift
skilts från skjutsningsskyldigheten, var det emellertid tydligt, att man
i fångens fängselbeläggning måste söka egentliga medlet att hindra hans
flykt. Vi hafva i det föregående berört, med hvilka lidanden för fången
detta medels användande var förbundet och huru det just därför ofta
1 Fästningsfångar nes antal vid denna tid hafva vi ur de till justitiekansleren
inkomna, i riksarkivet förvarade rullor antecknat. Under januari månad 1809 sntto i:
Kristianstads fästning ... 77; under dec. samma år 78.
Vaxholms...................30; » » » » 32.
Landskrona..................79; > » > » 64.
Malmö.......................48; > » » >31.
Varberg.....................25; » » > » 25.
Karlsten....................70; > > > » 45.
Göteborg....................27; » » > >21.
Karlskrona................136; » » » » 120.
Ny Älfsborg.................40; > » > » 36.
Summa 532; under dec. samma år 452.
Lägsta fångantalet uppgifves för augusti
den för januari. Närmast vid denna står
månad, då det utgör 433. Högsta siffran är
siffran för maj, 531.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
