Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han begagnar sig af tillfället att jämväl uttala sig emot rättvisan
af penningeböter såsom straff, enär de intet betyda för den rike, men
allt för den fattige. »Ännu», säger han, »sta kvar i vår allmänna
lagbok 34 kap. missgärningsbalken innehållande ordentlig tariff, hvarefter
den förmögne våldsverkaren äger öppen rättighet att emot erläggande
af en mot hans villkor svarande obetydlig stickpenning borttaga på den
hatade medmänniskan eller af vildsint nöje hvilken kroppslem han
behagar, som likväl den fattige svage ägaren visst icke skulle frivilligt
afstå för vålds verkarens hela egendom — ett lagställe, hvilket den
vettige, tänkande aldrig måtte kunna läsa utan yttersta förtrytelse och
rysning, dömande att han är tillbakasatt uti barbariska medeltiden.»
Den nya tid, som talar ur detta betänkande, gör sig ock gällande
i dem, som afgifvas af landshöfdingarne Löfvensköld i Örebro och
Nie-roth i Hernösand samt af landshöfdingeämbetet i Göteborgs och Bohus
län. Bättre än att försända fångarne, yttrar sistnämnda ämbete, från
den ena änden af riket till den andra »under sämre villkor än själfva
djuren medgifvas», syntes vara att anordna »en närmare bevakning»
och särskilda åkdon. Landshöfdingeämbetet i Kalmar förklarar, att om
ej fången skulle förgås, enär den ständiga skakningen under forslingen
vållade genom järnbanden sårnader och svåra skador, måste fängslen
ofta aftagas, hvarigenom bevakningen försvårades; men landshöfdingen i
Vänersborg, baron Hierta, förklarar rymningarna bero främst på
fångar-nes tilltagsenhet och list »men ock å den godtrogna, enfaldiga, otidigt
barmhärtiga och miskundsamma bondens eller bonddrängens flathet,
vårdslöshet, dumhet eller kanske någon gång egennytta» samt den ringa
bestraffning, med hvilken hans fångspillning belädes: från 3 rdr 16 sk.
till 6 rdr 32 sk. b:kos böter; och landshöfdingen i Luleå, P. A. Ekorn,
anser bästa medlet mot rymningarna vara att finna däri, att sagda
bötespåföljd utbytes mot fångförarens afstraffning »med sex till tio par
spö». Landshöfdingarne i Västerås och Halmstad, grefve J. W.
Liljen-creutz och Josua Sylvander, erinra, den förre att fångforslingen ofta
lämnas åt icke manbart folk utan åldriga personer eller minderåriga
barn, den senare att då fången vid gemensamt besök å krogen består
bonden rus, utför den förre sedermera sin rymning utan svårighet.
Sistsagda förhållande påpekas ock af landshöfdingen i Nyköping, Fabian
Ulfsparre.
Kostnaden för fängslen beröres blott af några få landshöfdingar
likasom ock frågan om af hvem den utgjordes eller borde utgöras.
Landshöfdingen i Vänersborg meddelar, att inom hvarje härad voro vissa
hemman efter behofvet till fångföringen anslagna, hvilkas åbor einottogo,
vårdade och afförde arrestanter emot dem af kronan bestådd ersättning
för skjuts och traktamente samt dem medgifven frihet från allt annat
slags skjutsning, hvarjämte de i de flesta härad ock undfinge af
hvarje kommun särskilda sammanskott, uppgående än till 16 sk., än
till 8 sk. och än mindre; men någon upplysning om fängslen meddelas
ej. Landshöfdingen i Nyköping anför däremot, att de brukliga fängslen
voro af fyra slag, därför kostnaden bestege sig: för träblack med tre
spikar till 32 sk., för järnbeslagen träblack 1 rdr 40 sk., för träblack,
järnselar med tillbehör 4 rdr, samt för träblack och ett par handklofvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
