Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ombudsmannen, baron Manner helm, statssekreteraren Hans Jäv ta, d. v.
assessoren Zenius m. fl., hvilka erhöllo konungens uppdrag att föreslå
sätt för och begränsning af det ifrågasatta arbetet, betonade särskildt, i
sitt den 12 lebr. 1811 afgifna utlåtande, behofvet af brottmålslagarnas
revision, i syfte att bestraffningssätten måtte varda lämpade ej mindre
efter beskaffenheten af brottens »karaktär, nyanser och verkan på
samhället», än äfven efter den allmänna säkerhetens fordringar och efter
hvad upplysningen, mänskligheten och den brottsliges förbättring,
jämförd med folkets lynne, seder och tänkesätt samt statens tillgångar kunde
medgifva. Den nya tidsvinden möter oss här fullkomligt bestämd. Men
att den icke skulle lyckas föra fram sin uppgift på raka vägar
an-gifves nog tydligt af hänvisningen till »statens tillgångar».
Två dagar efter utlåtandets afgifvande blef det föredraget i
regeringen, som därvid tillsatte den af riksdagen begärda kommittéen; i
densamma ingingo jämte tolf ledamöter utan arfvoden, lagmannen Flink,
häradshöfdi ngen Törneblad, professoren L. (Jr. Rabenius, assessoren
Zenius och advokatfiskalen P. Staaff såsom arbetande ledamöter. De
tre förstnämnda afgrngo dock under förra hälften af år 1814, sedan de
grundsatser, på hvilka Rabenius byggt ett af honom utarbetadt förslag
till missgärnings- och straffbalkar, af kommittéens flertal ogillats. Det
utgick från afskräckningsteorien och bibehöll de flesta kroppsstraffen;
Rabenius medgaf väl, att dessa icke kunde antagas befordra brottslingens
förbättring; men de hade däremot den fördelen att vara snart
öfver-gående; ty, heter det, >uie fullbordas inom tiden af några minuter, och
om någon smärta fortfar att kännas efteråt, är den dock ej betydligt
långvarig»; likaså voro dessa straff n högsta grad, ekonomiska»; ty,
säger han, »det kan ej bestridas, att ibland alla någorlunda allvarliga
bestraffningar ingen gifves, som fordrar mindre kostnader att verkställas
än dessa». Men denna hänvisning till »statens tillgångar» tilltalade icke
kommittéens flertal. För dem betydde »upplysningen, mänskligheten och
den brottsliges förbättring» lyckligtvis mera än straffmetodens billighet.
I en viss motsats till Rabenii förkärlek för brottslingars kroppsliga
bestraffning står tydligen den »allmänna mening», som fortfarande
bemödade sig att få platserna för verkställandet af dessa straff alltmera
afsides lagda. Enligt k. brefvet den 3 juni 1766 skulle sådana
exekutioner försiggå på offentliga torg och platser; och sedan gammalt hade
de i hufvudstaden verkställts å Stortorget, där den bekanta
»Kopparmatte» med sitt ris i handen krönte pålens spets, samt å gatorna vid
Kastenhof och stadshuset; men redan genom k. brefvet den 13 sept.
1773 bestämdes, att med anledning af den olägenhet, som de å sagda
ställen »utsatta straffpålar till exekutioners verkställande med spö och
ris» förorsakade, skulle dessa straffpålar flyttas till »Packartorget, ä nedre
delen däraf» invid sjöviken. Väl bestämdes genom bref från
öfverståt-hållaren den 24 jan. 1776, att en ny straffpåle skulle uppsättas vid
änkedrottningens lifregementes corps de garde för undvikande af
nödvändigheten att låna andra regementens straffställen, hvarigenom »den
hälsosamma varning» regementet kunde få, ej ägde tillfälle att göra sig
gällande; men att allmänheten icke för sin del uppskattade värdet af
en liknande fordel, visade sig då de i närheten af Packartorget boende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
