Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såmedelst uppgåfve alla anspråk på möjligheten att bestå såsom en fri
och själfständig nation.
Någon utarbetad plan för de nya anstalterna framlägges icke. Med
omnämnande, att i vissa län »styresmännens nit och invånarnes
patriotiska uppoffringar redan åvägabragt inrättningar af detta slag», hänvisas
till möjligheten att genom fullföljd å denna väg befrämja det
riks-gagneliga ändamålet, hvilket kommitterade antaga skola komma att
kräfva lika många arbets- och korrektionshus som riket efter kommittéens
förslag skulle få domstolar i andra instansen.
Riksdagen år 1815 fick emottaga en kungl. proposition, som, byggd
på kommittéens förslag, begärde medel till uppförandet af de därför
nödiga arbets- och korrektionshusen. Lagutskottet tillstyrkte, med uttalande
af önskligheten af att de nya anstalterna förlädes nära intill de ställen,
där rikets hofrätter voro eller kunde blifva förlagda, enär dessa därmed
finge tillfälle att åt dem ägna »en noga och vaksam vård». Och riksens
ständer anhöllo ock i underdånig skrifvelse, att Kungl. Maj:t måtte
vidtaga anstalter i syfte, att de ifrågavarande korrektionsinrättningarna måtte
vara färdiga att begagna, då den nya kriminallagen sattes i verkställighet;
vidare att arbetshusen i Norrköping och Karlskrona måtte utvidgas och
ett nytt anläggas i Gäfle; att vid dylika inrättningar utväg bereddes för
mottagande af där intagna personers barn och dessas danande till nyttiga
medborgare, samt slutligen att Kungl. Maj:t måtte med innehafvande
medel förskottsvis låta någon dylik inrättning företagas och om möjligt
fullbordas, helst ständerna ansågo »vidden af arbets- och
korrektions-inrättningar samt den erfarenhet, som fordrades till deras införande och
stadgande, om det därmed, åsyftade stora ock till mänsklighetens
förbättring ledande ändamålet skulle vinnas, göra hvart steg angeläget,
hvarigenom åtminstone deras början måtte kunna befrämjas samt ett
mönster för deras framtida utvidgande erhållas.
De ord, vi ur den anförda skrifvelsen särskildt utmärkt, vitsorda
hvilka vackra afsikter, hvilka ljusa förhoppningar svenska riksdagen vid
denna tid hyste i fråga om den föreslagna reformen. Den del däraf,
hvilken öfverlåtits till utförande af landshöfdingarnes nit och
provins-invånarnes »patriotiska uppoffringar», omfattades med synnerlig ifver;
redan år 1819 voro korrektionshus anordnade i Upsala, Skaraborgs,
Södermanlands, Kalmar, Örebro, Vermlands och Västernorrlands län
samt nära fullbordade i Linköpings, Älfsborgs, Västerbottens, Gotlands
och Jämtlands län, hufvudsakligen genom frivilliga sammanskott af länens
invånare. De underhöllos dels genom dessas fortsatta bidrag, dels ock
genom tillskott af allmänna medel, och leddes i enlighet med af K. Maj:t
fastställda instruktioner.1 »Hvarje länsstyrelse», heter det i en ströskrift
om dösdrifveriets förminskande och brottsling arnes förbättring vid
korrektionsinrättningarna i Sverige’ (Sthm 1825), »hastade att begagna
den utväg, som blifvit öppnad att göra sig kvitt de dagdrifvare och
löskarlar, som ansågos böra från landsorten utrensas»; och de gjorde det
så radikalt, att snart inga flera kunde emottagas i dessa arbets- och
1 K. styrelsens för rikets fängelser och arbetsinrättningar und. skrifvelse den 17
nov. 1828 ang. korrektionsanstalternas tillstånd, beskaffenhet och behof. — K.
fångv.-styrelsens arkiv, registraturet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
