Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■ét
korrektionshus, »där arbete ofta och korrektion alltid saknades».
Uttrycket vittnar om en vaken kritik.
Litteraturen från dessa år vitsordar ock, att meningarna i frågan
bland allmänheten voro delade. En ströskrift från Linköpings län
framställer 1816 förslag om »Ett välgörande sätt att minska tiggeriet samt
i framtiden umbära korrektionshus»; sättet består däruti, att
författaren, som ogillar metoden, att man läte ungdomen fritt uppväxa i
sedefördärf och lättja men uppbyggde korrektionshus för de redan
för-därfvade äldre, anser dessa böra deporteras till fästningarna eller
bergverken men däremot »uppfostringshus» böra uppföras för fattiga
allmogebarn. En annan ströskrift, som kritiserar den förra, är dock med denna
öfverensstämmande i att uttala sina, såsom titeln lyder, »Betänkligheter
ernot arbets- och korrektionshus i landsorterna eller däraf befaradt
hinder och men för landtbruket». En tredje framlägger »Reflexioner
öfver nyttan af en svensk brottkoloni» (Stbm 1816), förklarande sig
icke tro på arbetshusen; »deras tvång är onaturligt», heter det, »och kan
således ej verka längre, än det varar, samt verkar efteråt vanligast
motsatsen af hvad man väntat». Bättre därför att deportera deras befolk-
ning till någon plats å södra Afrikas västra kust eller till någon af de
många »ödeplatserna» i Polynesien!
Då emellertid länsstyrelserna i ökadt mått begagnade sig af rätten
att för bristande utrymme vid arbetsinrättningen i Karlskrona å
fästningarna insätta »sysslolösa personer», funno sig kommendanterna
därstädes oupphörligt föranlåtna att besvära sig öfver dessas växande antal.
Vid de mönstringar, som med fångarne å fästningarna under år 1815
anställdes, befanns, att flera ditförsändts än utrymmet medgåfve. Vid
september månads slut sistsagda år utgjorde fästningsstraffångarnes antal
494, under det att de för sysslolöshet ditsändas uppgick till 450.
Genom föreskrifter af den 7 febr. 1816, i syfte att bereda välfrejdade
försvarslösa personer myndigheternas hjälp vid sina bemödanden att skaffa sig
arbete, sökte regeringen minska tillströmningen till fästningarna af
sådana personer, som verkligen ville arbeta och mot hvilkas uppförande
intet hufvudsakligt vore att anmärka; men då bon troligen själf
be-tviflade, det någon kraftigare verkan skulle af sagda föreskrifter kunna
väntas, förklarar hon i samma skrifvelse sig hafva funnit angeläget, att
det anordnades en inrättning, »hvarest personer, som för bristande
näringsfång måste till allmänt arbete och förvar dömas, kunde
emot-tagas». Efter i detta syfte afgifvet förslag af krigskollegiet beslöt
därför ock regeringen 1816, att en statskorrektionsinrättning, den önskade
mönsteranstalten, skulle anordnas i Vadstena krigsmanshus. Den
beräknades kunna rymma omkring 300 personer. Men då antalet af de
polisarrestanter, hvilka i brist på utrymme i Karlskrona, måst försändas
till fästningar, »i hvilkas fängelserum endast dömda missdådare bort
insättas», redan uppginge till 400, fann sig regeringen böra den 10 dec.
1817 af riksdagen begära anslag till upprättande af ännu en anstalt,
som skulle läggas å Borgholms slott å Öland. Kungl. Maj:t framställde
denna begäran »ej utan deltagande bekymmer öfver sina trogna
undersåtars bördor»; men han vore försäkrad, att rikets ständer skulle i det
framställda förslaget finna ett nytt vedermäle af hans benägenhet att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
