Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afgifvit en motion om fängelsesystemet och strafflagarnas förbättring,
där-uti han med tydlig anslutning till kommittéens förslag förordade det
amerikanska fängelsesystemet och förklarade, att därest man för
anläggningskostnadernas bestridande icke ville upptaga statslån, så funnes en
annan utväg, den man ej borde lämna oförsökt: »att anlita patriotismens
och mänsklighetens frikostighet». — »Jag misströstar icke alldeles», säger
han, »att genom subskription skulle kunna uppbringas en summa, som
räckte till uppförande af åtminstone det ena fängelse, som borde vara
i hufvudstaden.» Men patrioterna och människovännerna togo intet steg
för att förverkliga dessa förväntningar. Tvifvelsutan förekom dem ett
sådant företag alltför vidtutseende, helst ännu ingenting antydde gränsen
för samhällets behof af utvidgadt fängelseutrymme. För att bereda plats
i länshäktena funno sig konungens befallningshafvande allt fortfarande
nödsakade att försända där förvarade försvarslösa till fästningsfängelserna;
krigskollegium fortfor med sina protester, åberopande den oreda och
våda, som genom detta hopande af fångar, för hvilka arbete omöjligen
kunde anskaffas, oaflåtligen åvägabragtes, och då de enskilda personernas
understöd icke afhördes, blef det omsider för regeringen en tvingande
nödvändighet att vidtaga någon åtgärd för »det ondas snara
af-hjälpande».
Betecknande nog hade riksens ständer »såsom väsentligast och
mest ändamålsenligt», med hänsyn till åtgärderna för fångvårdens
ordnande, förklarat sig anse — det för staten kostnadsfria — inrättandet
af ett sällskap, hvilket skulle åtaga sig uppsikten öfver fångars
behandling i allmänhet. Härvid anknöt ock regeringen sitt åtgörande i saken.
Till ordföranden i 1820 års kommitté, dåmera statsrådet, excellensen
m. m. grefve Carl Axel Löwenhielm, aflät Kungl. Maj:t den 3 febr.
1825 en nådig skrifvelse; »vården och förvaltningen», heter det häri, »af
rikets fängelser och arbetsinrättningar hafva ofta varit föremål för våra
konungsliga omsorger, och vi hafva länge varit påtänkta att härutinnan
kunna till vägabringa de rättelser och förbättringar, som statens väl och
mänsklighetens fordringar oundgängligen påkalla.» Efter omnämnande
af revisionssekreteraren Risells resa, kommittéens förslag och riksdagens
svar å den i anledning af däraf föranlåtna kungl. propositionen
meddelas, att ärendet i hela dess vidd numera hos Kungl. Maj:t förevarit,
därvid han funnit, dels att någon enhet och fullständighet i styrelsen
af fängelser och arbetsinrättningar i riket svårligen vore att
förvänta, så länge vården och förvaltningen däraf vore delad på flera
auktoriteter, dels ock att för framgången af fångarnes moraliska
förbättring och utvägars beredande till sådana fångars återgång i
samhället, som endast för sysslolöshet och vanart hållas till allmänt
arbete, bildandet af ett sällskap vore af mycken vikt och troligen
skulle leda till det åsyftade ändamålets uppnående.»
»Vi hafve således», heter det vidare, »heslutit ej mindre att bifalla
och befordra inrättandet af ett sådant allmänt sällskap under Vårt
beskydd och ledning af Vår älskelige käre Herr Son, //. K. H.
Kronprinsen, än ock utse och förordna trenne personer, åt hvilke Vi i
nåder uppdraga att utgöra Styrelsen öfver rikets fängelser och
arbetsinrättningar samt emottaga förvaltningen däraf i den mån styrelsen kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
