Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komma till verksamhet»; ägande styrelsen inkomma med förslag till
instruktion och hvad i öfrigt kunde anses nödigt.
Kungl. Maj:t förordnar därpå excellensen Löwenhielm att vara
ordförande i den nya styrelsen, till ledamöter i hvilken justitierådet Johan
Mannerstam och statskommissarien C. Tunelius på samma gång
utnämnas.
Det är icke lätt att ur denna stiftelseurkund utleta egentliga
meningen med det påbörjade viktiga reformarbetet. Får man, på grund af
hänvisningen i 1823 års kommittébetänkande, utifrån hämta den
belysning, som för dess rätta uppfattande torde vara nödig, må man väl
erinra sig, hurusom år 1817 i England under hertigens af Gloucester
beskydd ett sällskap för förbättrande af ordningen inom fängelserna och
unga förbrytares återupprättande blifvit stiftadt och genom sina
undersökningar och åtgärder ådragit sig parlamentets, landets, ja, Europas
uppmärksamhet. Vidare hade ju 1819 i Frankrike inrättats ett likartadt
sällskap, bestående af 24 ledamöter med provinsiella kommissioner om
7 personer för hvarje statsfängelse i orterna, likasom äfven annorstädes
det medborgerliga intresset kallats att deltaga i arbetet för en uppgift,
hvars skaplynne ännu ansågs blott föga förlika sig med
tjänstemanna-verksamhet och statsadministration. Häruti har man säkerligen att söka
uttydningen af det annars rätt dunkla talet om det »allmänna sällskapet»;
meningen torde liafva varit, att det väl ändå genom något slags
administrativ åtgärd bildade men på social grund stående sällskapet och den
nya styrelsen skulle utöfva en hvarandra ömsesidigt kontrollerande
verksamhet, hvilken hvad styrelsen anginge skulle riktas på de mera
ämbetsmannamässiga uppgifterna och beträffande sällskapet skulle i de
mera filantropiska syftena se sitt hufvudändamål. På hvad sätt olika
uppfattningar emellan å ena sidan den under ämbetsansvar arbetande
styrelsen och å andra sidan det lokalt bildade sällskapets centralkommitté
med H. K. H. Kronprinsen såsom ordförande skulle vare sig förebyggas,
förmedlas eller slitas, meddelas icke. Egendomligt nog skulle detta
sällskap, efter dokumentets ordalydelse, eftersträfva alla fångars
»moraliska förbättring» men bereda utvägar för återgång till samhället endast
för dem, som i följd af sysslolöshet och vanart höllos till »allmänt
arbete», det vill således säga lösdrifvare, försvarslösa. De för brott
dömda togos icke med. Denna oväntade begränsning af sällskapets
uppgift företer en underlig motsats till den i slutstrofen uttalade bestämda
tillförsikten till det åsyftade, af »statens väl och mänsklighetens
fordringar» uppställda ändamålets uppnående genom sällskapets bildande.
Sagda ändamål borde väl inbegripit äfven de egentliga, för brott dömda
fångarne. Men man har måhända antingen icke vågat ifrågasätta
möjligheten af dessa olyckligas förbättrande, eller ock tänkt sig någon
efterföljande åtgärd, kvarigenom, i enlighet med 1823 års kommittéförslag,
alla för brott dömda personers återgång till det fria samhället skulle
förmedlas genom korrektionsanstalterna.
Så vidt vi kunnat finna, har någon åtgärd för att bringa detta
betydelsefulla sällskap till stånd icke vidtagits. Under striderna om ny
kriminallag tjugu år längre fram i tiden yttrar dock justitierådet N. V.
Stråhle den 28 april 1845 å ridd arhuset, att han år 1825 kontrasignerat
Wie sel gren, Sveriges fängelser ocli fångvård. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
