Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I en dyster motsats mot denna ljusa tafla framställas sedan
fäst-ningsfångarne såsom »för evigt afskilda ifrån det förolämpade samhället,
hvars lugn och säkerhet icke mera står att med deras frihet förena».
Lyckligast för dem och för landet vore, yttrar författaren, »att man ägde
tillgång att bannlysa dem till något aflägset land eller främmande koloni,
men intill dess sådant kan blifva utfördt, bör man vara betänkt att
på ett mera ändamålsenligt sätt behandla dessa fångar. För
närvarande äro de hållna både med omänsklig hårdhet och en illa förstådd
mildhet».
»De inrymmas uti mörka hvalf, där de hoppackas utan afseende på
utrymmet, öfverhöljas som oftast af trasor eller finnas nakna; smidas
understundom i järn, som icke borde behöfvas, om fängelset vore rätt
byggdt och rätt bevakadt, lämnas sysslolösa eller förrätta så kallade
arbeten på fästningen, hvilka äro af intet värde men lönas dock
med 1, 2 å 3 sk:r om dagen utöfver gaget; de njuta ingen vård för
deras själar, som tvärt om fördjupa sig uti fördärf, under ett dagligt
umgänge med hvarandra och under den vämjeligaste osedlighet.» Deras
gage är däremot öfverflödigare, än hvad den frie arbetaren och soldaten
kunna genom sina mödor förskaffa sig. »Sjunkna uti ett totalt djuriskt
tillstånd, känna de också endast djurets behof: lättjan och födan, och
den ännu tindrande gnistan af själslif, som åtföljer deras varelse, röjes
endast af dess förnedring i laster och gudlöshet.»
Mänsklighet och rättvisa dock äfven åt dem! Straffets tyngd utan
barbari å ena sidan, men a den andra också medel till upprättelse och
försoning med sig själfva och med Gud. Äfven för dessa således
enslighet uti inrättade celler och besök af anställd präst. Först för den
ångerfulle må verkstäder inom fängelset öppnas. Sparsam kost, ingen
arbetsförtjänst, utöfver någon ringa arbetsskilling och återgång till cellen
såsom enda straffet för lättja eller ohörsamhet.
Äfven för undersökningsfångar föreslås cellsystem utan
arbetsskyldig-het och med frihet att af egna medel bekosta sig ett bättre uppehälle.
Härefter öfvergår författaren till de häktade barnen och de
orkeslösa fångarne. »Att finna den oskuldsfulla barnaåldern inmängd ibland
mannaålderns afskum och sorglöst blandad i samma fängelse med de
mest lastbara och fördärfvade bofvar» finner han vara en åsyn, som
»skulle såra dens ögon, som äger håg att besöka dessa det mänskliga
eländets boningar». — »Det är i sanning sorgligt», utbrister han, »att
nödgas än i dag finna en så otillständig ordning i våra fängelser, som
icke beböft stora penningesummor för att undvikas.» Alla de barn,
som till fängelset åtföljt den brottslige fadern eller modern, borde från
dem skiljas och antingen utsättas på landet eller intagas å barnhuset
eller ock, om de redan hunnit gifva prof på eget fördärf, hållas i en
egen klass af korrektionsinrättning, hvilken för dem skulle vara en
tvungen skola, där barnet skulle tillhållas att lära allt hvad som hörde
till dess kristliga undervisning och framtida förmåga att sig själft ärligt
försörja.
Sjukliga och orkeslösa fångar, som icke voro dömda på lifstiden,
borde samlas på ett ställe, där deras bevakning och skötsel kunde
inrättas på det minst kostsamma sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
