Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
garne; ty »då förbrytelsen för den ene uppenbarar den hittills knappt
anade vidden af hans sedliga fördärf och genom en hälsosam fasa för
hans inre elände smälter hans hjärta till en innerlig åtrå efter Guds
nåd och förlåtelse för hans syndaskuld, störtar den en annan i förtviflan
och förhärdar honom till de allra gröfsta brott genom den tanken: du
står ej mer till att rädda — alltså raskt ner i afgrunden, allt djupare
och djupare!» Erfarenheten har ock ofta visat, att sådana fångar, hvilka
utmärkts såsom synnerligen farliga och ilskna, genom ett stilla
uppförande, lydnad och flit förvärfvat sig inom fängelset ett helt annat
omdöme. Då nu ett rannsakande af hjärtan och njurar ej är
fängelse-föreståndarne förbehållet, blir det godtycket, som bestämmer klasserna
och å dem fördelar fångarne. Men svårigheten är ej härmed slut. Om
fången förbättras eller försämras — strax nya flyttningar, nya utsikter
till misstag. Den, som har att hos fångarne inprägla aktning för den
positiva lagen, är själf blottad på alla positiva bestämmelser med
hänsyn till denna fångarnes viktigaste angelägenhet under hela fängelsetiden,
är utan kompass på godtyckets och godtfinnandets vida haf, och kan således
endast osäkert, vankelmodigt och tvekande skrida till verket. Nedflyttar
man en fånge i lägre klass, undandrager man honom just därmed det
bättre föredömets inflytande — och det var dock genom detta man
af-såg att höja honom. Flyttar man en ovärdig till högre klass — något,
som med den bland fångarne ofta upphunna fullkomligheten i lögn och
förställningskonst kan befaras ej sällan inträffa, bringar man en djäfvul
i gestalt af en ljusets ängel bland de bättre, hvilka därmed utsättas för
frestelser, hvilka man afsett att förekomma. Klassifikationssystemet
fordrar af fängelseförvaltningen gudomlig allvetenhet och vishet.»
»Väntar någon för straffångarnes förbättring fördel af deras
klassificering, så måste han först och främst bevisa, att sedligheten och
för-bättringsanlaget har grader, uppgifva, huru många sådana förefinnas samt
hvarpå hvarje grad säkert kan igenkännas.» Kan detta ej ske, må det
»förunnas oss att stanna vid den öfvertygelsen, att blandningen af det
onda och goda hos hvarje människa har sin egen färg och beskaffenhet,
som dock endast är synlig för den allvetandes öga och hvaröfver våra
förmodanden äro alltför osäkra, att vi på dem skulle våga grunda
något system».
Han fortgår härefter i sin bevisning mot klassifikationens inbillade
nytta genom att erinra, hurusom förvaltningens förflyttningar alltid måste
komma att af fångarne uppfattas såsom bevis på gunst eller ogunst och
just härigenom reta till uppstudsighet och bringa straffet i misskredit.
Vidare påpekar han, hvilka följder häraf kunna åstadkommas och huru
den lägsta klassen skulle komma att taga sig ut, sedan i densamma
alla hämndlystna och hätska sammanförts med den förut däruti inrymda
flocken. Han frågar, hvem som väl skulle föra uppsikt och styrelse i
det helvete, som skulle bildas, om man bland de 530 fångarne i hans
eget fängelse skulle utvälja och i en klass förena 50 till 60 af de mest
fördärfvade och farliga. »Nu», säger han, »äro de fördelade i hela
anstalten och på alla håll omgifna af bättre. Själfva detta fördelande gör
dem mindre skadliga, och vi skulle vara otacksamma, om vi icke erkände,
dels att bofvarne genom dessa bättre blifvit öfvertalade att afstå från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
