Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i trakten af Vänersborg eller Göteborg. Läns- och stadshäkten borde
ock successive ombildas efter cellsystemet, hvilket vore nödvändigt ej
blott för straffångar utan äfven för rannsakningsfångar, för fångar å
vatten och bröd eller å enkel arrest, ja, till och med för lifstidsfångar.
Men »då det vore alltför kostsamt att förvandla hvarje länshäkte till en
fullkomligt ordnad penitentiäranstalt, då det äfven vore svårt, om ej
omöjligt, att öfverallt finna skickliga styresmän för desamma», så anser
han länshäktena blott böra beräknas för rannsakningsfångar eller
sådana, som ådömts så kort arrest eller vatten- och brödstraff, att deras
afsändande till andra häkten ej borde ifrågasättas. Särskilda större cell-
fängelser borde däremot finnas för fångar på längre tid.
Han förutsåge visserligen, att kostnaden för dessa många häkten
skulle framhållas såsom oöfverstigliga binder för förverkligandet af
systemet, i synnerhet från deras sida, »som företrädesvis gjorde sig de
mest mjältsjuka föreställningar om landets förmåga och gärna utmålade
Sverige som ett stort europeiskt fattighus»; men han ginge ej in härpå.
Genom lån och successivt tillvägagående skulle saken låta sig verkställa.
Kostnaden skulle säkert icke uppgå till en million.
Han beräknar då behofvet af celler till 1,000 för män och 400 för
kvinnor, enär för de senare intet annat straff funnes att anvisa, under
det däremot manliga lösdrifvare borde försändas till arbetskompanier.
Dessa betraktar han fortfarande såsom första korrektionsgraden. Men
han kräfver annan disciplin för dem, än hvad som brukats för pioniererna
vid Karlsborg, där han säger målet hafva förfelats genom
»öfverbefäl-hafvarens missledda filantropi»; pioniererna där hade högre arbetsförtjänst
än den frie arbetaren och den värfvade soldaten, och de täta
krigsrätterna därstädes »utvisade, att manskapet begagnar sig af sin
arbetsförtjänst till ett skadligt förtärande af brännvin, hvilket sedan alstrar
både rymningar, tjufnader och farliga subordinationsbrott». Han
föreslår vidare bland annat, huru cellbyggnaderna skola anordnas och
cell-fångarne behandlas; han vill, att de under första halfåret af celltiden
blott skola undervisas i religion, läsning, skrifning och räkning; först
sedermera inträder arbetet. Men detta får endast vara sådant, som kan
förrättas i cell.
I den skarpa kritik han riktar mot det samfälda arbetet träffar
han säkerligen med full afsikt sin närmaste efterträdare i
fångvårdsstyrelsen. »Det hufvudsakligaste felet», säger han, »vid nuvarande
korrektionssystem är att förvandla detsamma till ett arbetshus, där man
visserligen kan lyckas uppdrifva fliten och till och med bereda staten
en icke obetydlig vinning.» Men i grunden är det en skral vinst att
väl på hvar fånge förtjäna 20 rdr men samtidigt lämna därhän alla de
omsorger, genom hvilka man skulle kunnat återvinna honom för
samhället såsom en förbättrad människa. Vid det samfälda arbetet är det
omöjligt att hindra fångarne sinsemellan utväxla ondt tal och onda tankar;
för arbetsflitens uppmuntrande medgifver man vissa andelar af
dagsverks-priset, »hvarigenom all ordning uti fångens föda störes och anstalten
urartar till en fabriksinrättning, vid hvilken fången slutligen finner ett
slags trefnad.» »Dessutom», fortsätter han, »visar erfarenheten, att
styrelsen själf vid vissa tillfällen medgifvit bruket, ehuru måttligt, af bränn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
