Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter det andra, och dit föres ynglingen, ja, ej sällan barnet, som blifvit
betrådt med ett ringa tillgrepp. Där förvaras den redan förvunne
brottslingen och dit föres den för brott anklagade ofta oskyldige. Där
sitter den redan afstraffade förbrytaren under afbidan på lägenhet att
afsändas till ett fästningsfängelse eller en korrektionsinrättning; och där
sitter också den fattige, som undergår fängelsestraff för böter, honom
ådömda om han försuttit en stämning eller uteblifvit med en affordrad
förklaring. Och i de rum, som äro bestämda för undergående af
vatten-och brödstraffet, träffar man icke så sällan tillsammans inspärrade tjufven,
som ej förmår uthärda spöstraffet, den, som blifvit beträdd med
skogs-åverkan, en förbrytelse, hvarvid allmogens begrepp ej fäster någon
vanära, och den, som i vredesmod tilldelat en annan en örfil. Alla äro de
tillsammans inneslutna; och en gemensam känsla af lidande närmar alla
dessa till hvarandra. Få eller oftare ingen är där sysselsatt, utan
tillbringas tiden merendels med berättelser om egna eller andras illbragder.
Och på detta sätt invigas unga sinnen i brottets hemligheter och i
utvägarna att begå dem. Där uppstegras den djärfves inbillningskraft och
där uppmuntras den försagde. Förbindelser slutas där, hvilka
sedermera indraga den frigifne i nya förbrytelser. Där träffas
öfverens-kommelser, att den, hvars straffmått redan är uppfylldt, skall påtaga sig
brott, som han aldrig begått, och där undervisas den oerfarne, ända
till-dess sig ångrande brottslingen, huru han skall återtaga sin redan aflagda
bekännelse, förneka sin missgärning och begagna alla utvägar för att
slingra sig undan straffet. Då man någon gång lyckas förmå en äldre
brottsling till en uppriktig skildring af sin lefnadsbana, finner man
merendels, att han daterar början af sitt olyckliga lif från sin första
fängelsetid. Felaktig var han, då han inträdde i fängelset, men sjudubbelt
för-därfvad gick han därifrån.»
Efter denna kraftiga målning och med erinran om spö- och
risstraffens infamerande egenskap förklarar styrelsen, att man icke kan
fritaga fängelsernas och lagarnas beskaffenhet från en dryg andel i den
förökade mängden af fångar och förbrytare. Utan allt tvifvel vore en
förbättring först af länshäktena och andra större förvaringsfängelser samt
sedermera af straff-fängelserna ett bland de verksammaste medlen till
detta ondas motarbetande. Sådant kunde visserligen icke ske utan
betydliga kostnader; »men utom det, att statens plikt mot personer, som
den för sin säkerhet och till uppfyllande af lagarnas kraf beröfvar
friheten, icke kan inskränkas allenast inom skyldigheten att nödtorfteligen
föda dem och skyla deras nakenhet, utan äfven måste utsträckas till
förekommande af ännu ytterligare försämring genom samkväm med moraliskt
förtappade förbrytare, genom dåliga föredömen och genom lastbara samtal,
kräfde den ekonomiska nyttan jämväl en förbättring af närvarande
fängelsesystem, emedan det i längden måste blifva mindre kostsamt att
förbättra fängelselokalerna än att år efter år vidkännas stigande utgifter
för ett ökadt antal fångar». Sedan styrelsen vidare erinrat om vikten af
att med den största varsamhet bestämma om personers häktande,
fram-hålles jämväl såsom lika viktigt, att någon anstalt vidtoges för dem,
som efter utståndet straff lösgåfves ur fängelserna. »Blottställda på allt»,
heter det, »och med försvagade kroppskrafter, finna de ej alltid arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
