Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för sin bärgning; och många, andra resan eller oftare förnyade brott,
kunna lika så väl härflyta från den svåraste nöd som från en verklig
vanart.» Detta hade man också insett på flera ställen, och i många
länder funnos särskilda samfund, livilka verkade i sådant syfte. På
grund af det anförda hemställer styrelsen i främsta rummet, huruvida icke
en närmare undersökning borde anställas å Stockholms stads och alla läns
krono- och stadsfängelser, till utrönande ej mindre af deras beskaffenhet
än ock af utvägarna att genom tillbyggnad eller ock nybyggnad bereda
tillfälle till fångarnes förvarande i särskilda rum eller celler,
hvar-efter resultaten af denna undersökning, jämte upprättade kostnadsförslag
torde böra öfverlämnas till rikets ständer, för erhållande af erforderliga
anslag, därest en dylik fängelsernas förbättring skulle finnas vara af
behofvet påkallad.
Att styrelsen själf icke hyste någon tvekan om livad behofvet i detta
afseende kräfde, framgår tillräckligen tydligt af hvad vi anfört ur dess
betänkande, hvilket med lätthet igenkännes såsom flutet ur
generaldirektören Livijns både penna och hjärta. I det yttrande kansliledamoten
i styrelsen, generalauditören Netzel den 18 jan. 1840 till protokollet
afgaf om behofvet och möjligheten af svenska fängelsernas förbättring
råder samma tankegång. Rätt fyndigt anmärker han emot hörda
påståenden, att hela det hittills följda korrektionssystemet vore ett misstag,
därifrån alla öfverklagade olägenheter uppkommit, det olyckan, enligt
hans uppfattning, bestode däruti »att alldeles icke något
korrektionssystem kunnat följas»; man hade haft tillräckligt att göra med att
»inrymma, emottaga, förvara och sysselsätta» de fångar, som af
myndigheterna försändts till häktena. Längre hade man icke kunnat komma,
och »därtill inskränkte sig icke korrektionssystemet, åtminstone icke det
rätta». Men administrationen kunde icke göra allt. Det förnämsta
hindret för en nödig förbättring kunde blott undanrödjas af lagen —
det hindret vore nämligen spö- och risstraffet. Den med detta straff
brännmärkte vore vanligen beröfvad möjligheten till återgång. Man
tänke sig blott hans öde! »Dömd för ett brott, som kanske ofta en
tryckande nöd föranledt och möjligen ännu ofördärfvad, framföres den
olycklige till sin första afstraffning såsom en välkommen hufvudperson
i det skådespel, en råsinnad eller tanklös pöbelhop med längtan emotser.
Nu börjas de ohyggliga tillredelserna för den ännu ohyggligare
verkställigheten. Det fjättrade offret, man eller kvinna, afklädes till midjan1,
uppdrages — som den tekniska termen lyder — på pålen, och emottar
1 För fullständighetens skull erinra vi här om k. br. den 20 febr. 1812, hvilket
då var gällande. Däruti föreskrefs, att spö- och risstraff ej fingo verkställas så-
annu
dana vinterdagar, »då strängare köld eller annat oväder» inträffade, därigenom straffet
skulle försvåras; att delinkventen skulle förses med ett lifstycke af läder, fodradt
vintertiden med ludet skinn eller ylletyg, samt med öfverrock vid afförandet till och
ifrån afstraffningsstället; hvarjärnte han ej tinge öfverlasta sig, utan borde han, där
tillgång funnes, erhålla varmt öl eller dricka. De, som uudergingo uppenbar
kyrko-plikt, stockstraff, schavottering eller annat straff under bar himmel, borde ock förses
med kläder, så att de ej af kölden äfventvrade hälsan; och särskildt medgafs vid
kyrko-plikt att få hafva mössa pä hufvudet för att förekomma verkningarna af solhetta eller
köld. Hela författningen är tydligen motiverad af människovänlig önskan att begränsa
straffet till det verkligen ådömda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
