Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ensamt uti att beifra och straffa de begångna brotten utan ock att
sorgfälligt uppleta deras orsaker och, så vidt i mänsklig förmåga står,
undan-rödja dem. Man fann, att då brottslighet och moralisk förnedring
vanligen uppväxa i råhetens och fattigdomens spår, den allmänna säkerheten
i främsta rummet borde sökas i en mera utsträckt religiös och
intellektuell bildning samt i upplyst omsorg att för arbetsföra behöfvande i stället
för de forna klosterallmosorna bereda utvägar till arbete och förmånlig
sysselsättning. I samma mån renade sig begreppen om straffens rätta
beskaffenhet, och man sökte utan att förlama deras afskräckande kraft
att aflägsna deras förnedrande verkningar, samt att göra dem på samma
gång varnande och förbättrande.» /
Han tillbakavisar en mot den nva straffteorien ofta riktad förebråelse
att den på de laglydigas bekostnad vårdar sig om den brottslige; dess
riktning, säger han, är tvärt om att gifva lagen en större helgd och
straffet en förökad verkan, medelst deras stödjande på förnuft och
rättvisa. Med anförande af Mittermayers yttrande, att hvad man i afseende
på strafflagarna gör vore blott halfgjordt arbete, om man icke tillika
sträckte sin omtanke till själfva grundvalen, straffanstalternas förbättring,
betecknar han denna grundsats såsom i synnerhet tillämplig inom vårt
fosterland, där fångvården och den korrektionella hustukten ännu
befunne sig på en särdeles låg samt föga utvecklad ståndpunkt.
Bokens första kapitel handlar om straffen, därvid under
behandlingen af kroppsstraffen den ädelsinnade författaren finner tillfälle att
uttala sina nu så kända åsikter mot tillämpningen af dödsstraffet,
likasom ock mot spöstraffet och mot det, såsom vi sett, under senare åren
då och då framburna förslaget om förbrytares deportation. Han
förordar däremot de psykiska bestraffningar, som mera omedelbart påverka
den straffades inre väsende och hänvisar i detta afseende till
lagkommit-téens 1832 framlagda kriminallagförslag. »En dyrköpt erfarenhet»,
säger han, »af de föråldrade straffens otillräcklighet samt af deras
förnedrande egenskapers svåra följder har upplyst det allmänna tänkesättet
och beredt öfvergången till en bättre rättslära»; och han erinrar om de
»betydliga redan befintliga öfverskott, livilka beredde tillgång att införa
förbättrade straffanstalter».
Så öfvergår han att i andra kapitlet skildra förbättringssystemets
uppkomst och utveckling, därvid han särskild t uppvisar
klassifikations-idéens outförbarhet, och anställer i det tredje jämförelse mellan de
auburnska och filadelfiska penitentiärsystemen. I fråga om deras
bestraffande egenskap, där han anser frihets förlusten utgöra det egentliga
straffet och arbetet, som efter det auburnska systemet med yttre medel
påtvingas förbrytaren men i det filadelfiska åter beviljas honom såsom
en tröst, en efterlängtad sysselsättning, ingå mera som en förbättrande
än som en egentligen bestraffande beståndsdel: i fråga om de båda
systemens inflytande på den häktades moraliska förbättring samt hälsotillstånd,
på möjligheten att i längden handhafva den anbefallda disciplinen, pä
kostnaderna för fångarnes underhåll, boning och bevakning, på
möjligheten att medelst användande af fångens arbetskraft ersätta hela eller
åtminstone någon del af statens utgifter för penitentiärbehandlingen
samt slutligen om systemens följder med hänsyn till den frigifnes fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
