Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
märksam läkare, den där visste att i rättan tid undanröja hindren för
de naturliga anlagens fria och kraftfulla utveckling. Det borde visa
sig mindre strängt vid affordrandet af juridiska bevis på möjligheten af
utkomst och bärgning än verksamt att bereda nya och utvidgade utvägar
därtill. Slutligen hörde till de åsyftade åtgärderna en förbättrad
muni-cipal- och fattigvård samt en genomgripande reform inom fångvården,
åsyftande en systematisk utveckling och jämn fortgång af den godkända
penitentiärprincipen.
Den administrativa utgångspunkten för reformen finner författaren
i fångvårdens centralstyrelse, hvars ledamöter ej, såsom ännu då, borde
bekläda jämväl andra sysslor utan odeladt kunna ägna sig åt sitt
ansvarsfulla kall — ett villkor så mycket viktigare, som de borde
utgöra ej allenast ett expedierande och förvaltande ämbetsverk utan ock
utöfva en noggrann uppsikt öfver rikets samtliga straffanstalter, en
kontroll, »som borde äga rum på obestämda tider och alltid oväntadt».
Men ämbetsmannafångvården behöfde den allmänna medborgerlighetens
stöd och municipalt biträde. »Frågan om fallna likars rättelse och
förbättring rörde alltför nära samhällets stora angelägenheter för att icke
omfattas af alla dess medlemmar. Endast därigenom kunde ett
välgörande samband bibehållas mellan det allmänna och straffanstalten.»
Det medborgerliga deltagandet, förmedladt genom ett länsvis bildadt
sällskap, däruti kyrkoherdar, domare och kronobetjäning borde vara
själf-skrifna ledamöter, skulle omfatta »vården om fångarnes behandling samt
möjligheten af deras förbättring under fängelsetiden» samt »omtanken
för de frigifnas utkomst medelst beredande af passande tjänst,
arbetstillfälle m. m.»; och borde sällskapet »i hufvudstaden äga en
centralkommitté för att bereda en gemensam beröringspunkt och enhet i
bemödanden».
Öfvergående till fängelseorganisationerna uppställer författaren tre
slags celler; sådana, som användas blott för natten, sådana, i hvilka
fången förvaras högst ett år, och sådana, däri han förvaras högst sex år
— småceller, mellanceller och storceller med kubikrymd af 233V2, 540
och 1,170 kubikfot. Rannsakningshäktena borde förses med celler af
de två förstnämnda slagen och staten deltaga med viss andel i kostnaden
därför, hvilken, därest man beräknade i medeltal 12 celler för hvarje
rannsakningshäkte eller för 90 domsagor 1,080 celler, skulle komma att
uppgå till 540,000 rdr b:ko. I dessa häkten borde sedan fångarne
kvarblifva under hela rannsakningstiden, hvarjämte i dem äfven borde
aftjänas vites- och ensaks-böter. Länshäktena behöfde då ej blifva så
öfverfyllda som dittills. Deras uppgift skulle vara att utgöra
rannsak-ningsfängelser för residensstaden och möjligen närmaste domsaga; atl
härbergera fångtransporter samt mottaga länets till vatten och bröd,
enkelt fängelse eller högst ett års straffarbete dömda förbrytare» Äfven
i dessa borde små- och mellanceller användas. Fångbevakningen borde
förbjudas befatta sig med fångarnes mathållning utan i stället lönas
ordentligt och erhålla gratis boställsrum och ved.
För lifstidsfångar borde å de fästningar, hvilka för dem kunde
upplåtas, särskilda sofrurn, strängt arbete och nödig själavård beredas. På
viss tid dömda borde, där strafftiden icke öfverstege sex år, förvaras i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
