Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att antaga direktör ock betjäning skulle 24 fångvårdsstyrelser hafva
anordnats i landsorten jämte den i hufvudstaden, hvilken senare
svårligen skulle under sådana förhållanden hafva lyckats att ena och leda
fångbehandlingen.
Till lycka för vår fångvård satt dock konung Oskar I på Sveriges
tron. Den tillförordnade regering, som först förehade frågan, uppsköt
dess afgörande, till dess konungen själf var tillstädes; och den 24 nov.
1846 gifver denne styrelsen det besked, att »enär Yi ansett det
föreslagna tillsättandet genom Våre befallningshafvande icke fullt
öfvereus-stämma med fångväsendets nuvarande organisation samt att den åt
fängelsedirektörerna föreslagna aflöning bör ökas, för underlättande af
möjligheten att till dessa befattningar erhålla nitiska och bildade män,
som häråt ägna hela deras verksamhet, hafva Yi funnit godt besluta,
att direktören vid kvartdera fängelset skall tillsättas af Eder men efter
samråd med vederbörande Vår befallningshafvande, och äga åtnjuta 666
rdr 32 sk. b:ko i årligt arfvode»; och kunde styrelsen hos K. M:t
anmäla direktör till förhöjning i detta arfvode, »därest han medelst
införande af tjänliga arbeten ibland fångarne samt för öfrigt i sitt kall
ådagalagd synnerlig omtanke och nyttig verksamhet» ansåges af sådan
uppmuntran förtjänt. At vaktknekt och vaktkvinna, som jämte
uppfyllande af sina plikter i öfrigt med flit och skicklighet undervisade
fångarne i tjänliga arbeten, ägde styrelsen tilldela särskildt arfvode
härför med ända till 133 rdr 16 sk. b:ko om året; men fingo direktör
och bevakning antagas blott på förordnande för att kunna när som
helst entledigas, då styrelsen fann dem icke uppfylla sina åligganden.
Så räddades den unga fångvårdsinstitutionen från en annars
oundviklig vanförhet. Visserligen föreskrefs i den provisoriska instruktionen
för ifrågavarande fängelser, att k. befallningshafvande ägde inseende
öfver dem »såsom öfver andra läns- och kron ohäkten i allmänhet»,
ehuru man ju ärnade i dessa nya förvara äfven straffångar; men att
man ändock icke härmed velat anordna nya fångvårdsstyrelser jämte
den i hufvudstaden, vitsordas däraf, att man i reglementets 17:e punkt
tillerkände den sistnämnda en af dess »öfverinseende» betingad rätt
att meddela de ytterligare föreskrifter, hvilka god ordning och
fullständig säkerhet inom sagda fängelser kunde påfordra. Då emellertid
denna rätt, »där så nödigt vore», jämväl anförtroddes konungens
befallningshafvande, skulle väl med skäl kunnat frågas, huruvida man
verkligen kunde förvänta, att dessa båda myndigheter alltid skulle äga
samma uppfattning, alltid tillämpa den på samma sätt. Att så heller
icke alltid skett, lärer icke förekomma förvånande. Mera ägnadt att
väcka undran torde då vara, att denna bristfälliga organisation, om än
vid sin tillkomst förklarlig, dock kunnat under ett halft århundrade
till sina grunddrag fortbestå. Fångvårdsstyrelsens egenskap af
öfver-myndighet har dock genom för densamma utfärdade instruktioner under
senare tid blifvit alltmera befästad.
Styrelsen lät sig emellertid af sin utvidgade ämbetsbefogenhet öfver
rikets fängelser icke förledas att glömma den uppgift, som först för
henne uppställts. Med oaflåtlig ihärdighet fäste hon regeringens och
landets uppmärksamhet på de djupa slagskuggor, lagstiftningen om och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
