- Project Runeberg -  Sveriges fängelser och fångvård från äldre tider till våra dagar. Ett bidrag till svensk kulturhistoria /
415

(1895) [MARC] [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Att fångvårdsstyrelsen riktigt bedömt allmänna uppfattningen i sin
förmodan att arbete vid kronoarbetskåren skulle anses mindre
nedsättande än arbete i korrektionsanstalterna, bestyrktes rätt påtagligt däraf,
att frigifna korrektionskarlar ej sällan begärde än att få kvarstanna, än
att på nytt blifva vid kåren anställda. Genom särskilda k. bref den 26

mars och 30 oktober 1845 medgafs förfarandet, som sedermera genom

k. br. den 17 oktober 1846 utsträcktes äfven till andra personer, »hvilka

ej förmådde visa att eller huru de sig ärligen försörjde». Antalet af

frivilliga kronoarbetskarlar åren 1845—1860 uppgifves hafva bestigit
sig till icke mindre än 4,196 man, däruti dock inberäknats dels det
fåtal, som begärt och jämlikt k. brefvet den 14 dec. 1858 tillåtits arbeta
vid arbetsfängelserna å Långholmen och i Malmö, dels ock sådana, som
pä grund af k. brefven den 16 okt. 1849 och nyssnämnda 1858 års
bref, utan att förut hafva varit till kronoarbetskåren dömda, dock
berättigats att vid kåren såsom frivilliga för viss tid vinna anställning.

Äfven vid arbetsfängelset a Norrmalm för kvinnor ägde frivilliga af
kvinnkön att vinna inträde; men högst få begagnade sig af denna rätt.

*



*



#

Förhållandena vid och inom rikets fängelser, ehuru i och för sig
nog dunkla, förlora sig dock icke mera såsom förr i det mörker, som
vållats af allmän brist på intresse för denna del af samhällets
angelägenheter. Tvärt om, ingen tid har så som denna belyst och genom-

forskat få ngvårdsf rågan.

Med begagnandet af sin rätt att inspektera samtliga rikets fängelser
och arbetsinrättningar synes Livijn redan samma år han kallats till
ordförandeplatsen i styrelsen och det närmast följande hafva besökt de flesta
af dem; och han framlägger i styrelsens berättelse för 1835 sina
iakttagelser vid inspektionerna. Vi vilja här meddela de mera
anmärkningsvärda af dem.

Blott i förbigående uttalar han sig om stads- och häradshäktena.

Då i dem fångar blott undantagsvis förvarades vid andra än
tingstill-fällena eller kortare rannsakningstider, hade de ej någon större
bety-tydelse för fångvården. I Stockholm, Göteborg, Norrköping och
Karlskrona aftjänades dock i stadshäktena fängelsestraff, både enkelt sådant
och fängelse i förening med vatten och bröd.

Rådhushäktet i Stockholm fann han bestå af 15 rum, 2 större och
13 mindre, belägna i jordvåningen, och använda ett till kyrksal, två
eller tre till sjukrum och de öfriga till fångförvar. Dessa senare voro
försedda med väggfasta britser, hvilka i de små rummen borttogo mycket
utrymme. Ända till 13 fångar hade han vid besök därstädes funnit
inspärrade i ett rum, 71/* alnar långt och 4x/2 alnar bredt, samt
dessutom försedt med britser. I allmänhet höllos dock rummen snygga, i
synnerhet de, som funnos använda för de kvinnliga fångarna.
Kasten-hofshäktet, för norra förstadens östra och västra kämnersrätters
tilltalade, utgjordes af blott ett större och fyra mindre rum, i hvilka
stundom rådde en svår trängsel; all möjlighet för fångarnes rörelse ute i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:44:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wsfangelse/0448.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free