Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väg, en på frihetsstraffens humant pedagogiska grund byggd
strafflagstiftning samt däraf betingadt fängelsesystem måste äga en så mycket
större betydelse, som de samhällets medlemmar, hvilka hemfalla under
dess straffmakt, därest de icke behandlas så som deras människorätt och
människovärde kräfva, lätt inom samhällskroppen blifva sjukdomsfrön af
oberäkneliga inflytelser.
Erfarenheten häraf var det ju, som ledde konung och folk under
deras gemensamma bemödanden att åt värt land skänka ett nytt
fängelseväsen. Yi hafva redan förtecknat hela följden af de fångvårdsanstalter,
hvilka under namn af länsfängelser och kronohäkten restes landet
rundt för rannsakningsfångar och å två år eller därunder till
fängelse eller straffarbete dömda personer. För de på längre tid dömda
ordnades, i stället för de gamla fästningsfängelser, hvilka, såsom ofvan
nämnts, så småningom indrogos, andra straffanstalter, afsedda att vara
centralfängelser, till hvilka fångar efter vissa grunder från landets skilda
delar förpassades. De gamla arbets- och korrektionsinrättningarna ä
Långholmen och i Malmö för män och å Norrmalm, i Norrköping och i
Göteborg för kvinnor blefvo såsom sådana centralfängelser använda,
likasom ock, till en tid, fästningsfängelserna i Varberg och Landskrona; i
Karlskrona uppfördes, såsom vi redan omförmält, ett nytt centralfängelse,
som 1866 uppläts till begagnande, och å Nya Varfvet vid Göteborg ett
annat sådant, som fullständigt öppnades 1875. Underligt nog anordnades
sagda fängelse i Karlskrona uteslutande efter gemensamhetsmetoden; man
frågar sig ovillkorligen, om någon reaktion inträdt emot äfven det
au-burnska nattcellsystemet ?
Antagligen var det icke så. Väl brusade vid denna tid som bäst
genom världen ryktet om det irländska progressivsystemet och vid sir
Walter Croftons förmåga att tillvinna det en tillfredsställande
tillämpning, kedjade sig nog öfverallt, där man bäfvade tillbaka för de med
ett genomfördt cellsystem förenade kostnader, lifliga förhoppningar att
på denna väg kunna om icke helt undkomma, så likväl mycket
förminska dem; men vid fängelsebyggnaden i Karlskrona hade ju alla system
lämnats därhän. Det dröjde heller icke länge, innan man fick godtgöra
sin försummelse. Vi hafva redan nämnt, att så skedde år 1880.
Då emellertid de centrala straffanstalterna i allmänhet icke
förfogade öfver flera celler, än hvad som för extra judiciella bestraffningar
var behöfligt, måste, för så vidt något progressivt system skulle kunna
vid dem tillämpas, cellantalet i motsvarande mån ökas. Det progressiva
systemet, i grunden detsamma, som förordats redan i 1823 års
kommittébetänkande, blef ock i vår lagstiftning i modifierad form infördt genom
k. förordningen angående utsträckt tillämpning af straffarbetes
verkställande i enrum, den 30 maj 1873. Enligt denna förordning skulle
äfven de, som ådömts straffarbete för tid ut öfver två år, hållas i enrum
viss del af den ådömda strafftiden. En oundviklig följd häraf blef, att
straffängelsernas cellutrymme måste ökas. Så skedde ock. De tvenne
mest betydande centralfängelserna i riket blefvo icke blott utrustade med
tillräckliga nattceller för fångpersonalen utan ock af denna anledning
med ett icke obetydligt antal dagceller. Vi sammanföra uppgifterna
rörande nedanstående centrala straffanstalter för män i följande tablå:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
