Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fördelning af ämbetsbefogenhet, som härmed bestämts emellan platsens
militära och civila myndighet, hvilken dock kunde vara samma person,
utmynnade inom kort uti indragning af kommendantsbefattningarna och
de militära kommenderingarna samt införande af ökad civil bevakning
vid vederbörande fängelser i Karlskrona 1871, i Malmö 1873, i
Landskrona 1874, i Yarberg 1876 och å Långholmen 1878 — 80. Men allt
fortfarande bibehölls dock den militära organisationen af bevakningen,
som sålunda öfvertog soldatkommenderingarnas både yttre form och
uppgifter. Den vid rikets centrala fångvårdsanstalter anställda
bevaknings-personalen kan således sägas hafva på grund af historisk tradition
erhållit den för densamma egendomliga och fullt genomgående militäriska
organisation, hvilken jämväl vid de smärre lokala fängelserna i någon
mån återfinnes. Den forne kommendantens plats intages nu af direktören,
hvilken har närmast under sig en befälhafvare såsom sous-chef för
bevak-ningspersonalen. Denna består vid de större fångvårdsanstalterna af
fanjunkare, underofficerare och konstaplar, vid de smärre af vaktmästare
och konstaplar. Direktören och bevakningsbefälhafvaren vid de större
fångvårdsanstalterna äro alltid militärer; icke få sådana förekomma ock
såsom direktörer eller vaktmästare vid de smärre fängelserna.
Konstapels-styrkan rekryteras ofta från arméen, dock mindre vid de smärre lokala
än vid de större centrala fångvårdsanstalterna.
Med en stigande odling inom de samhällsklasser, därifrån
bevak-ningspersonalen hufvudsakligen rekryteras, och sedan vid åtskilliga
löneregleringar, dels partiella, dels ock (1874, 1882) mera omfattande, dess
af regeringen framburna kraf på ökadt vederlag för en så maktpåliggande
tjänst vunnit riksdagens erkännande, blef möjlighet för sagda personal
beredd att intaga en bättre och mera aktad ställning inom samhället
än någonsin förut. Man hade lärt sig förstå, hvilken vikt det ligger därå,
att de personer, hvilka inom fångvården stå fången närmast och af
hvilka han därför lättast lär, själfva äga den utveckling och den sedliga
hållning, att de kunna i god riktning påverka fången; och insikten om
hvad man i detta afseende af dem väntar, måste ock i sin mån bidraga
att höja bevakningspersonalens aktning för sitt kall och för sig själf.
Redan vid medgifvandet, att fängelsestraff, enkelt eller i förening med
vatten och bröd, finge aftjänas i Alingsås transporthäkte, hade Kungl.
Maj:t funnit nödvändigt att förordna någon myndighet att öfver sagda
häkte hafva inseende. Detta uppdrogs genom k. bref den 10 juni 1825
åt stadens magistrat. Men sedan justitiekanslern hos konungen
hemställt om närmare tillsyn, än dittills ägt rum, öfver kronohäktena i
Var-berg, Landskrona och Sundsvall och den sålunda väckta frågan
bän-skjutits till fångvårdsstyrelsens yttrande, blef, med gillande af dennas
anmärkning, att sagda tillsyn icke borde utöfvas kollektivt, genom k.
brefvet den 2 aug. 1845 bestämdt, att särskilda tillsyningsmän, efter
förslag af vederbörande konungens befallningshafvande, skulle förordnas
för häktena i Alingsås, Varberg, Engelholm, Sundsvall och Nora, att mot
vissa arfvoden af fångmedlen — från 66 rdr 32 sk. b: k o för de två
sistnämnda, till 133 rdr 16 sk. b:ko för de två förstnämnda — under
konungens befallningshafvandes lydno och i enlighet med gällande
föreskrifter, utöfva den uppsikt och befattning i afseende på häktet, som vid läns-
IV ie sel g ren, Sveriges fängelser ocli fångvård. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
